IT-mamman har som bekant börjat arbeta igen efter föräldraledighet och tjänstledighet. Ny skola, ny klass, nya kollegor och nya ansvarsområden. Massor av arbete, men utvecklande och stimulerande.
För att dra mitt strå till stacken försöker jag sköta marktjänsten. Jag försöker – så mycket jag hinner mellan arbete, blogg, träning, fejsburk och andra livsviktiga saker – att laga mat, diska, tvätta och städa.
Jag har inget emot hushållsarbete (jag låtsas ju till och med att jag har en matblogg) men det finns problem. Med två fruar i huset får andra saker stå tillbaka. Till exempel takstegen som måste monteras fast innan vintern, rosen som vuxit in på vinden, veden som ska huggas och de tre små rostfläckarna på min fina gröna bil – kan en hustru befatta sig med dylika ting?
Läser just en ruggigt intressant artikel i tidningen Advertising Age. Den handlar om konsumentvarujätten Unilever, som satt igång ett omvänt mentorprogram bland sina chefer i USA.
Unga färskingar i företaget blir mentorer för högt uppsatta chefer. Målet: att lära gubbarna och tanterna vad som händer i verkligheten – det vill säga på nätet. Programmet kallas Trendslator och har bland annat inneburit att 25-åriga biträdande produktchefer sitter med högt uppsatta, betydligt äldre och mer rutinerade chefer för att göra ett videoklipp som laddas upp på Youtube eller skapa en profilsida på Facebook eller MySpace. Nästa steg blir överkursen: att länka in Youtubeklippet på den egna MySpace-sidan. Andra avsnitt kan handla om onlinespel och Second Life.
För företag som Unilever, med varumärken som GB Glace, Milda, Lipton, Lätta, Knorr och hundratals till, är detta en fråga om överlevnad. Ganska självklart, jag undrar egentligen bara varför man inte fattat förrän nu.
