Andreas grep tag i mig första gången jag såg honom. I sin sanslösa frisyr, med MFF-tröjan på, sjöng han arslet av Idol-juryn och alla konkurrenter.
Hittills har jag trots det inte röstat på honom en enda gång. Förrän idag. För nu går han upp och sjunger Whitesnake-låten “Is this love” och når nästan upp till kungens nivå. Bara nästan, men ändå.
“Mamma, pappa, barn”, faktiskt.
Jag är en pappa som gått till sitt jobb, men mamman (Lilla Larsson) kommer för att hämta mig.
“Du skulle komma nu!”
Hej då, måste sticka.
Fick just en inbjudan att komma på kurs med Mat-Tina, herr Spiridon och några till. Kursen handlar om rå matlagning och bakom alltihop lurar förstås en multinationell gigant vid namn Philips, som vill få oss journalister att skriva om deras juicepressar eller något i den stilen.
Kanske borde jag tacka nej för att jag vill skydda min integritet och inte springa storkoncernernas ärenden? Ja, kanske. Men jag har faktiskt en ännu bättre ursäkt, och den är det nästan Schulman-klass på:
Det kunde varit kul, Tina, men jag måste tacka nej. Jag befinner mig i Chicago då.
Jag vet, skryt luktar illa. Men för en simpel bonnlurk som mig är det svårt att låta bli…