Peppar-Caca-Cola

Är det sant, det jag hör? Att Coca-Cola planerar en cola med smak av pepparkaka?

Nej, med största sannolikhet inte. Och med lika stor sannolikhet har ryktet sitt upphov i en tämligen skickligt foto-shåppad bild, föreställande en Coke-flaska med en alternativ etikett, försedd med pepparkaksgubbe och hela paketet.

Så nu sitter jag mest och funderar på hur det skulle smakat. Och jag har mina aningar: jag tror det är en Dr. Pepper. Doctuh Peppuh. Fast stolpe ut, typ.

Skulle kunna bli schysst.

Eller kräkmedel.

En liten uppdatering: Här har jag skrivit om när jag drack riktig pepparkaksläsk i USA.

Biiig problem

Kaffetorsk.

Alltså, det är sällan kaffetorsk i det här huset. Jag får emellanåt prover på nya kaffesorter, och dessutom får man ju nuförtiden emellanåt kaffe i present. Smaksatt eller lite premium av någon annan anledning. Slänger sällan, det kan komma till pass i en nödsituation.

Det värsta är att jag är rätt hopplös på det här med kaffe. Jag vill ha Zoégas Mollbergs Blandning. Inget annat.

Idag var det tomt i Mollbergs-burken. Inköpsavdelningen har inte skött sitt jobb. Tyvärr är det nog jag som är inköpsavdelningen, men jag ska ge mig en skopa ovett lite senare.

En noggrann genomsökning av skåpen visade en besvärande brist. Allt som fanns var ett paket med Gevalia Mellanrost, förmodligen det kaffe jag avskyr mest. Skulle tro att det är en lotterivinst eller något.

Så nu sitter jag här och försöker pina i mig den sura brygden. Det går sådär, kan jag säga.  Men vad gör man inte för att hålla koffeinhalten uppe…

Glöggrejset är igång

Det blev sent i år, särskilt som jag har rätt många provflaskor stående i skäpet. men igår kväll, när Skoterpappan och Kajakmamman var på visit, åkte några av flaskorna fram.

Först ut var Dufvenkrooks Vanilj, som var en oväntat trevlig bekantskap. Redan när man öppnar flaskan känner man den tydliga vaniljdoften, och smaken är också en tydlig vanilj, men med lite kryddiga och fruktiga toner. Den kan definitivt rekommenderas, ihop med vaniljen blir inte sötman sådär bedövande som den lätt kan bli i många glöggar.

Jag provade också Dufvenkrooks mest vågade nyhet för året: Amore. Det är en glögg gjord på grappabas och hjortron.

Den ska, enligt tillverkaren Tegnér & Hermansson, även fungera utmärkt att drickas kall, med massor av krossad is. Jag har smakat den kall, dock utan is, men då blir smaken lite väl vild. Får prova med is vid något annat tillfälle.

Varm är den här glöggen riktigt mysig i smaken. Hjortron är jag särskilt svag för, och i den här drycken kommer det gyllene bäret utmärkt till sin rätt, ihop med julens kryddor. Amore känns fräsch, och efter att ha testat den och vaniljglöggen känner jag inget större sug efter en vanlig vinglögg. Faktiskt.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.