Läser precis en artikel i Chicago Tribune som får mig att stanna upp. Artikeln handlar om Paul Tilley (ej att förväxla med svensk skådis med snarlikt namn) en 40-årig man som gjort raketkarriär i den globala reklambranschen. Han var kreativ chef på reklambyrån DDB och ledde bland annat teamen som skapade McDonald’s kampanj “I’m lovin’ it” samt den i USA legendariska kampanjen “Dude, you’re gettin’ a Dell.”

Paul Tilley vann massor av priser för sitt arbete, och vid 40 års ålder stod han redan mycket nära den absoluta toppen i sin bransch. Han var gift och hade två döttrar.

I fredags hoppade han från en av de övre våningarna på Chicago Fairmont Hotel. Hans liv på den här jorden är slut, och av någon anledning blir jag väldigt berörd.

Ibland fattar man inte.

Ser ut så här:

Bara så ni inte undrar vart jag tagit vägen.

Skrev igår om Zetas nya raps- och linolja, och nämnde bland annat att den var rik på Omega-3, samt hur nyttigt detta är.

Men det är uppenbarligen en sanning med modifikation, eftersom det är skillnad på Omega-3 och Omega-3. Jag ska inte ge mig in i den djupare analysen, du kan nog läsa allt du behöver veta här. Lite förenklat kan man dock konstatera att den Omega-3 som kommer från växtriket inte på långt när är lika hälsosam som den som finns i till exempel fet fisk.

Eller för att ge ett konkret exempel: Wasabröds knäckebröd Wasa Sport+ innehåller Omega-3 från linfrön, men det krävs 300 skivor av brödet för att uppnå samma hälsoeffekt som man får genom bara en liten sillbit.

Med detta sagt är det förstås viktigt att tillägga att Wasa Sport+ och Zetas raps- och linolja definitivt är nyttiga produkter. Fast de kanske inte är riktigt så nyttiga som man kan tro vid första anblicken.