Nu kommer tydligen asfaltshuliganerna på bred front.
Ingen direkt nyhet, säger jag. Jag har ju som bekant haft två på besök redan. Den första ville lägga asfalt, den andra hade en pärm med marksten, och undrade om jag var intresserad “some new markstones.” Det var nästan lite gulligt, han hade liksom lärt sig lite Swenglish där.
Det här var ju intressant:
77 procent vill inte handla mer mat via nätet.
Konstigt.
Eller?
Nja, man kanske ska fundera på vem det är som läser tidningen ifråga, det är ju köpmän och anställda i helt vanliga butiker. O-näthandel, liksom. Och de är förstås livrädda för konkurrens från nätet.
Därför är resultatet rätt självklart, och man blir snarast förvånad över att det är hela 23 procent som vill handla mer nätmat. Jag har ju inte ens röstat själv!
I så fall hade kanske siffrorna sett helt annorlunda ut…
Edit: Undersökningen är en vanlig klick-omröstning som legat ute på branschtidningen Fri Köpenskaps hemsida.
Jag har varit på ett slags sammankomst för män ikväll. Inte frimurare, inte rotary, utan ett gäng helt vanliga snubbar (Svenska Kyrkan arrangerade) som träffades på en av byns restauranger för att lyssna till ett föredrag och snacka om relationer.
Det låter corny.
Men det var det inte.
Förutom att jag inte kom iväg i tid, utan tvingades ta bil istället för buss och följaktligen förvägrades den stora starkbärs jag räknat med, så blev kvällen förvånansvärt intressant och stimulerande. Måltiden var… eh… den var ok. Kokt potatis, kokta findusgrönsaker och en schnitzel som torterats en stund i fritösen.
Att sedan höra ett gäng män i varierande ålder (typ från min egen och uppåt) prata om relationer, äktenskap och skilsmässor; gräl, konflikter och bråk samt annat i samma härad, det gjorde mig nästan lite lycklig. Man får perspektiv, liksom.
Jag har dessutom insett att jag är en så kallad baggis. Det innebär att jag tenderar att negligera problem. Skönt att veta. Inte för att jag tycker det är något problem, liksom.
Men ändå.