Det planerade strömavbrottet förra onsdagen blev inte av, och tack vare min oförtröttliga murvel till svägerska vet jag varför. Klantskallarna på Vattenfall hade glömt att informera byggföretaget PEAB om att strömmen skulle brytas. Tjurigt läge, eftersom PEAB har en hel hop med människor i området för att bygga ett nytt område med bostäder.
Detta insåg man tydligen ungefär när man stod med handen på spaken och skulle bryta strömmen. Då ringde man PEAB, som självklart sparkade bakut.
Så nu bryts strömmen idag istället. En lördag. Mellan klocka tio och tre, när alla är hemma och ska laga mat.
Alla utom byggjobbarna på PEAB, vill säga. Eller ja, de kanske också är hemma och lagar mat. Men inte här.
Spam har du nog hört talas om. Och så kallade Nigeriabrev, som numera bytt skepnad till Nigeria-mejl.
Idag råkade jag ut för den senaste innovationen på området, och jag fattar inte riktigt hur detta gått till:
Det är en inbjudan från en mr. Tony Eden. I Nigeria, såklart Han vill skicka mig 6,3 miljoner dollar, och så långt följer allt den klassiska nigeria-mallen. Det som är läskigt här är att inbjudan faktiskt är skickad av min egen Google Calendar.
Kalendern är visserligen delad, men enligt inställningarna ska det bara vara mina kollegor på Foodwire som ska kunna se den. Hur kan den här Nigeria-inbjudan hitta in här? Och hur ska jag hindra detta från att hända igen?
Jag fattar ingenting. Måste nog kontakta Google, faktiskt.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
