Nu kommer tydligen asfaltshuliganerna på bred front.
Ingen direkt nyhet, säger jag. Jag har ju som bekant haft två på besök redan. Den första ville lägga asfalt, den andra hade en pärm med marksten, och undrade om jag var intresserad “some new markstones.” Det var nästan lite gulligt, han hade liksom lärt sig lite Swenglish där.
“Cowboys” och “fly-by-night”-firmor kallades de här jepparna hemma i UK redan på 70-talet. Då var det pålning under hus som satt sig i Londonleran under torksomrarna som de inte heller kunde; arbeten som de också flydde ifrån om man betalade dem för mycket i förskott.
Den där byggmästaren i ett av de första avsnitten av Fawlty Towers är liksom inte helt gripen ur luften, om man säger så.
De var och ringde på hos oss för ett par veckor sedan. Mitt i Mälardalen. “We are doing som work i stan”.
Jag är själv mark- och vägbyggare, jag vet hur det blir.
Här, fick jag reda på (mitt i Mälardalen som Bengt), att en bekants och deras samfällighet hade råkat ut för de här där de, om de hade fått för många nej, att de helt enkelt asfalterade uppfarten när ägaren inte var hemma och sedan kom och krävde betalt.