Ett litet glädjeämne

Skrev just ett rysligt tråkigt inlägg på min andra blogg. Brukar försöka undvika såna, men idag kände jag ett behov att gny en stund.

Och nu tänkte jag balansera upp lite, genom att skriva om något kul, nämligen knäckebröd.

Och inte vilket knäckebröd som helst, utan en ny sort från Leksandsbröd, som heter Bagarns Bästa. Det är egentligen tre olika knäckebröd, men de två varianterna med linfrö och havre lämnar mig tämligen oberörd. Helt vanligt knäckebröd, typ. Fast i snyggare förpackning som ska göra oss beredda att betala lite mer.

Den tredje varianten har smak av kardemumma, och det är den som jag syftar på i rubriken. Kardemumma är en perfekt krydda till knäckebröd! Ger en skön liten knorr av kryddig sötma, som ändå inte smakar kaffebröd. Känns fortfarande som mat, liksom.

Möjligen kunde man vridit på med ännu lite mer kardemumma, smaken är en aning försiktig.

Hm. Känns som jag skrivit det där förut…

Våffelvarning

Idag är det som bekant Våffeldagen. En lite speciell dag i vår familj, eftersom äldste sonen Magic föddes då.

Och eftersom vi alla gillar våfflor, så faller sig traditionen rätt naturlig: när han fyller, ska det bjudas våfflor.

Så långt är allting väl.

bild-127Nu till varningen, som gäller detta recept på Icas webbplats. Som hamnar överst vid en google-sökning på begrepp som “våffelsmet” och “våffelsmet recept.” Det är felaktigt, faktiskt.

Jag har använt det en gång förut, och då blev smeten jättetunn och konstig. Jag var helt övertygad om att jag mätt fel, och med IT-mammans hjälp fixade jag till en vettig smet som funkade.

Men nu idag använder jag samma recept en gång till, och märker att det blir likadant igen. Och när jag kopplar in hjärnan och tittar på sammansättningen inser jag att det är för lite mjöl angivet. En snabb jämförelse med diverse andra recept visar bekräftar min teori. Det är nog cirka hälften av vad det borde vara.

Jag ska självklart skriva till Ica och sverka över detta fatala misstag.

Men det får bli senare.

För nu är det dags att sparka igång våffeljärnet.

(Förresten: Jag har återigen lånat en av Lisas fina bilder. Copyright: Taffel.se)

Nu är kapselkaffet här på allvar

Det har funnits ett tag, kapselkaffet. Men nu ger sig Löfbergs Lila in i leken och jag har en stark känsla av att det är precis vad som behövs för att sätta fart på denna lovande kategori.

Löfbergs satsar hårt på tillgängligheten, vilket är en mycket viktig nyckel i det här sammanhanget. Företaget lanserar en bryggare som man beskriver som liten, prisvärd och smidig. Jag vet inte om jag tycker 1.700 kr är prisvärt, innan man kan svara på det skulle man förstås behöva testa ordentligt.

Kapselkaffet bedöms annars av många som en liten revolution i kaffebranschen. En liten, men ändå.Det har pratats om det i flera år, men genombrottet har låtit vänta på sig.

Och det har förstås handlat om tillgängligheten. Kapselkoffeinister har hittills varit förvisade till specialbutiker för att köpa sina kapslar, men Löfbergs satsar på att få ut konceptet brett i dagligvaruhandeln. Och där kommer man senare under året även att kunna köpa själva bryggaren.Dessutom kommer Löfbergs att sälja kapslarna via nätet, och det är ju smart, för att inte säga genialiskt.

Själv är jag som bekant en petig bryggkaffetaliban, som helst bara dricker Mollbergs Blandning.

Samtidigt är jag en nyfiken och mat- och dryckesintresserad prylnörd. Därför kliar det i fingrarna nu.Den ser ju rätt cool ut, dessutom. Som något från pentryt på Starship Enterprise.

Men som sagt, jag skulle gärna vilja testa först. Får som det går att lösa på nåt vis.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.