Eller gör han det, egentligen?

Jag vet inte. Snarare slår han nog huvudet. Rakt på en spik. Stenhårt.

Allt handlar om det ytterst märkliga försöket att lansera glass under varumärket Cocio. Ett försök som nu tycks vara ett avslutat kapitel, då glassen sålt för dåligt.

Jag ska inte repetera allt som Kontaktmannen skrivit. Läs hans inlägg istället.

Om du inte gjort det, gör det nu. och kom tillbaka hit sen.

Klar?

Bra, då kan vi gå in på det som jag ville filosofera kring, nämligen nordiska varumärken. För Cocio-glassen är ett utmärkt case. Ett danskt varumärke, ägt av Arla, säljs i Sverige av ett norskt företag, Diplom-Is. Den enda research man gjort, tycks vara att konstatera att glassen blev en dundersuccé när den lanserades i Danmark. Det går åt skogen med musik och sång, såklart.

Precis som det gick åt pipsvängen när svenska GB försökte ta sig in i Norge. Och när Coop försökte slå ihop sina danska, svenka och norska verksamheter till en. Eller när finska Raisio köpte varumärket Carlshamn och ersatte det med Keiju. Eller när Ica Sverige köpte norska Rimi och stöpte om det till… Ica.

Listan kan göras lång.

Så vad är det jag vill säga – Sverige åt svenskarna? Absolut inte. Men det funkar inte att bara flytta ett varumärke från ett nordiskt land till ett annat. Faktum är att jag har svårt att komma på ett exempel på någon som lyckats. Bara för att norrmän älskar Kvikklunsj, är det inte säkert att svenskar gör det. Vi har ju Kexchoklad.

Och bara för att danskar gillar Cocio-glass, är det inte säkert att vi svenskar gör det.

Vi har ju Pucko, ärthjärna.