Category Archives: Uncategorized

Tror faktiskt jag vågar rekommendera

IT-mamman har dragit till Marstrand. Där ska hon och kollegorna konferera i dagarna två, och jag hoppas de har det kalasbra, samtidigt som de får gjort massor. I hennes frånvaro passade jag på att testa en produkt som jag sneglat på ett tag: Icas färdiga kebabspett.

De ligger där i kyldisken och ser behändiga ut, varje gång jag går förbi. De får i vanliga fall ligga kvar, eftersom förpackningen bara innehåller fyra spett, och då räcker den inte riktigt till för hela familjen, medan två förpackningar blir too much. Men nu, när vi var en kvinna kort, blev det precis lagom.

Och gott, även om jag nog velat ha lite mer fräs på smaken. Nötfärsen på spetten blir lite för anonym i smaken. Det finns en variant som Ica kallar kebabspett hot, men den har inte min butik. Nu blir det lite hamburgare på en pinne över alltihop, och det slukade både Lilla Larsson och Legolas utan så där värst mycket tjat. Tillsammans med Criss Cuts (en slags kryddad ugnsstekt potatis), turkisk yoghurt och en burk med roliga tomater som Lilla Larsson ville köpa, så blev det en riktigt hygglig måltid. De roliga tomaterna var helt enkelt en blandning av olika sorter, med olika färg och form, vilket fick barnen att glatt mumsa i sig.

Jag tror nog att jag vågar rekommendera Icas kebabspett. Men testa gärna den heta varianten, om du får chansen (och hör av dig med rapport) eller krydda lite själv.

Vår tids Evert

Har precis laddat ned Håkan Hellströms nya platta. (iTunes plus – så även Magic och IT-mamman kan få lyssna i mobiler och annat.)

Tidigare har jag retat mig lite på hans svajiga och belamrade texter, men ju mer jag lyssnar känner jag att han är vår tids Evert Taube. På något sätt fångar han något. Jag känner igen mig, får en skön känsla i magen av orden han sprutar ur sig. Kolla bara på den här bilden (en pressbild som jag lånat från Håkans egen hemsida.)

Den är både vacker och ful. Precis som livet självt. Och Håkan. Han är aldrig perfekt. Sjunger lite småfalskt och gällt så att sången ibland distar lite, tvingar in orden där de inte riktigt får plats och lånar friskt från andra kompositörer. Ändå är det bra. Eget och lite nyskapande på ett välbekant sätt.

Sen finns det annan sak som jag gillar mycket med Håkan. Han har fattat att det bara finns ett fotbollslag i Göteborg.

(Bonusinformation: Evert Taube vistades periodvis mycket i min mammas hemtrakter på västra Orust. Av lokalbefolkningen betraktades den store nationalskalden mest som en ganska pompös skrytmåns, som ljög vitt och brett om både det ena och det andra.)

Dialektal fundering

Har plötsligt upptäckt en språklig nördighet som jag funderat en del på. Här på Västkusten, och även i Skåne, där jag bott en längre tid, är det vanligt att man tar avsked av en person med följande fras:

“Vi höres!”

eller

“Vi synes!”

Säger man så i andra delar av Sverige? Eller är det en dialektal grej, en följd av forna tiders förtryck av norrmän och danskar?