Nej. Varken eller, faktiskt.

Dagens postskörd innehöll nämligen ännu fler varuprover, bland annat på köttchipsen som jag skrev om för bara någon timme sen.

Skinkvarianten är bättre än jag nånsin väntat mig. Små lövtunna skivor, stora som en femkrona ungefär, mjuka och lite fladdriga men ändå helfräscha. Lite småhet pepprig smak med tydliga stänk av chili.

Nötskivorna är en aning tjockare och givetvis mörkare i färgen. Smaken är mer krävande, det smakar tydligt av nöt med den där syrliga efterklangen som rullar över tungan. Den är OK, men skinkvarianten är flera snäpp bättre.

I posten fanns också läsk. Närmare bestämt Apotekarnes nya som sötats helt med fruktjuicer. En variant med hallonsmak och en med päron, och båda två är hyfsat goda. Men smaken dör ut väldigt snabbt, och paradoxalt nog känns åtminstone hallonvarianten lite artificiell i smaken. Päronläsken är godare, men tyvärr är jag nog för inkörd på den gamla hederliga sockerläsken för att det här ska kunna gå hem hos mig.

Jag dricker dock väldigt sällan läsk, och jag är helt för alla projekt som vänjer våra barn vid lite mindre sötma.

…jag backar. Ett halvt steg, åtminstone. Ingrid är inte överens med min kritiska inställning till Findus nya pastasåser. Och nu börjar även jag mjukna.

Min första test av såserna grundade sig på en av varianterna: Tomat & Rostad Vitlök. Nu har jag testat en till, Tomat & Chili, och jag njuter fortfarande av den goda smaken som rullar runt bland mina smaklökar. Fast helt böjer jag mig inte – denna gången anpassade jag nämligen såsen lite grann, och det blev kanon.

Så här gör du två portioner: Koka pasta. När pastan är klar och rinner av i durkslaget, tar du en burk tonfisk i olja (150 gr tonfisk, 50 gr solorosolja, brukar det vara) och fräser upp i den varma kastrullen som står på plattan (som fortfarande är varm). Sedan häller du en halv paket (kanske lite drygt) av Findus Tomat & Chilisås över och låter det koka upp.

Supersnabbt, superenkelt och – faktiskt – riktigt gott.

Klart missvisande rubrik till detta test av Findus nya pastasåssortiment, men läs vidare så förstår du nog den långsökta kopplingen.

Jag hittade denna nyhet i hyllan med pastasåser och köpte en av varje av de tre sorterna som fanns i min butik (det finns fler, t ex en basilikavariant som låter frestande). Har testat en, tomat och rostad vitlök, och eftersom man redan där kan se vartåt det barkar, så kommer mitt utlåtande här.

Till det yttre är den här såsen riktigt hyfsad. Det allra bästa är kanske den härliga, aromatiska, vitlöksmättade doften. Men den ser också bra ut, chunky med rejäla tomatbitar och lite att tugga på.

Smaken når inte riktigt samma nivå. Tomaterna tar helt enkelt över hela showen, och det hade jag inte väntat mig riktigt.

Den här såsen är alltså ännu ett exempel på en bra basprodukt som behöver sällskap för att fungera optimalt. Skink- eller salamitärningar, kanske lite ost eller varför inte tonfisk? Nånting mer behövs för att smaken ska få balans.

Och då faller tyvärr hela konceptet platt till marken. Jag gillar idén på att ha en sån här liten kartong stående i kylen som man kan slänga fram till lunchen, och har testat flera. Men samtliga lider av samma problem, de är inte goda på egen hand. De behöver sällskap.

Som sagt, ensam är inte stark.

Där satt den.