Category Archives: Stellan testar

Nytt vatten

Ramlösa lanserade tidigare i somras ett par nya vattenprodukter som jag fick prover på häromdagen. Det handlar om Ramlösa Stilla i två nya smaker, hallon och citron, samt Ramlösa Plus (bilden) i nya smaken guava/lime.

mail.jpegGemensamt för alla tre är att de sötats med “naturlig sötma från frukt”, som tillverkaren Carlsberg kallar det. Natural Fruit Sweetener, heter det på fikonspråk. Det brukar då röra sig om fruktos som utvunnits ur frukt och bär. Lite nyttigare, är det tänkt, men det beror givetvis helt på vad man jämför med.

Personligen tycker jag att alla tre smakar ganska ok. De två stilla vattnen (som alltså inte är kolsyrade) påminner mest om hemmagjort bordsvatten, ni vet när man lägger i några citronskivor i en vattenkaraff och ställer på bordet. Ramlösa Plus med guava och lime gillar jag inte lika mycket, den har en mer artificiell smak på något sätt.

Magic, som numera blir mer upphetsad än jag själv när det trillar ner varuprover i brevlådan, var dock eld och lågor över vattnet. “De är jättegoda. Alla tre”, slog han fast med stor auktoritet i rösten. När jag bad honom rangordna satte han efter viss tvekan Ramlösa Stilla citron på tredje plats och de två andra som delad etta.

Jag tror knappast att jag kommer att bli någon storkonsument av de här produkterna. Men det är en generationsfråga. För mig bär det emot att betala för något som mest påminner om vanligt kranvatten, låt vara med ett visst förädlingsvärde. Jag är uppvuxen med kranvattnet och dricker det dagligen. Magics generation har däremot ett annat konsumtionsmönster, som pardoxalt nog uppmuntras av oss föräldrar. Vi tycker på något vis att det är bättre att barnen dricker vatten än att de kolkar i sig läsk.

Fräscht från Kivik och Apetina

bild-9.pngÄntligen fick jag ta mig en tur till affären. Det har varit snudd på abstinens sedan vi kom hem från England, men idag drog jag och Lilla Larsson till Kvantum.

Jag hittade två nyheter som jag passat på att testa: Kiviks nya färskpressade juicer och Apetinas bredbara. Det blev bara en av de fyra juicerna, men den var härligt fräsch och gjord på äpplen, päron och hallon. Perfekt avvägd smak med hallonen som ger lite lagom snärtigt sting på slutet. Jag har snart kolkat i mig hela literflaskan själv. Hoppas ingen annan upptäcker den…

En annan kul nyhet är Arlas Apetina i bredbar version. Har inte testat på smörgåsen än, men när vi grillade med några vänner i eftermiddags (sol – då måste man passa på!) hade vi tortillachips som tilltugg och den mjuka Apetinan var perfekt som dipp.

Adventures in the UK part V: Chip butty

Det är en grymt lokal specialitet. Efter vad jag förstår kan man bara få fatt i en chip butty i Englands nordöstra hörn och möjligen en bit in på den skotska sidan. chipbutty.jpg
Jag har testat, och kan kanske förstå varför denna rätt inte tagit världen med storm. Det är helt enkelt inget att blåsa fanfar över: En förvuxen källarfranska med pommes frites. Vitt, mjukt degigt bröd begravt under ett berg av friterad potatis. Kolla själv på bilden, som Magic tagit.
Alla som smakat pommes frites från en engelsk ”chippy”, en fish and chips-restaurang vet att det inte har någon likhet med de sladdriga strimlor man får på vanliga snabbmatsrestauranger. När jag bodde i Birmingham för arton år sedan utgjordes min lunch ofta av ”a small portion of chips”, vilken utgjordes av ett halvkilo potatis dränkt i en veckoranson av fett och salt. På Silver Street i Birmingham serverades denna jättemåltid till det facila priset av 40 pence.
Pommes fritesen från chippyn Carlo’s i Alnwick är minst lika god som den var på Silver Street i Birmingham.
Men brödet.
Det förstår jag inte. Det blir bara extra degigt och slabbigt där under pommes fritesen, och saboterar egentligen bara hela anrättningen.
Men den är populär, och medan jag väntar på min beställning kommer ett halvdussin personer in på Carlo’s, och ungefär hälften beställer en chip butty.
Varför? Jag kan bara spekulera, men gissar att en del av förklaringen är priset. Fish and chips (den enkla varianten med kolja istället för torsk) kostar 4,10 pund (cirka 57 kronor), en chip butty kostar 1,30 (cirka 18 kronor). En annan del är förstås traditionen, man har helt enkelt ätit detta i generationer och då fortsätter man. Slår vakt om det lokala, ungefär som vi västkustbor alltid tjötar om halv special.
Fast det är ju mycket godare.