Category Archives: Stellan testar

Français, s’il vous plait

Tog mig till McDonald’s idag för att testa den nya franskinspierade burgaren Le Deluxe. En burgare av 100 procent nötkött med aioli, tomatsås, cheddarost och grillad lök.

Och jag blev besviken. Igen. Anledningen är densamma som nästan alltid: Sååå bild-35.pngmesigt. Jag undrar nästan om mina smaklökar lagt av, men det har de ju inte. Jag känner ju att man tänkt rätt för de goda smakerna finns där, men är alldeles för klena. Varför är det så här varje gång? Det är så utslätat, smakar nästan ingenting. Man får verkligen känna efter och det ger inga återköp. Stort plus dock för brödet som är ett frasigt ciabatta.

Som avslutning var jag förstås tvungen att satsa på en annan nyhet på McDonald’s: kaffe med kanelbulle. Kaffet på restaurangen i byn där jag bor var faktiskt riktigt gott, men bullen var nätt och jämnt tinad.

Sammanfattningsvis blev det hela till en ganska trist upplevelse, även om jag faktiskt hittade en intressant artikel i dagens GP, som låg slängd på bordet där jag satte mig…

Du har väl inte glömt?

Julen står för dörren…

Men oroa dig inte, jag ska inte plåga dig med en galen groda denna gången. Istället ska jag berätta om ett julöl jag precis provsmakade. Det har ju varit lite alkoholtema här idag, och varför inte fortsätta?

Ölet heter Samuel Adams Holiday Porter och har en alkoholhalt på 5,8 procent. Det är ett gott öl med en ganska kraftig smak med mycket sötma inledningsvis. Avslutningen är en skruvad beska, jag vet inte hur jag ska beskriva det på något annat sätt. Den snurrar på tungan länge, och är på inget sätt otrevlig.

Jag är personligen mycket svag för den här typen av öl, och dricker helst av allt en Guinness. Samuel Adams Holiday Porter är inte riktigt samma typ av produkt, men jag gillar den ändå. Den är mörk med en liten men krämig skumkrona, och dessutom diggar jag den fina etiketten som för tankarna till Dickens London. Trots att ölet är från Boston i USA, men det behöver man ju inte bry sig om.

En liten whisky, kanske?

Normalt sett gör jag inte dylika ting, men måndagskvällen avslutades faktiskt med en liten whisky. Jag fick nämligen lite nya varuprover igår, och den anonyma flaskan med Tomatin 12 tilldrog sig viss nyfikenhet.

Jag är sannerligen ingen van whiskyprovare, även om jag i min ungdom drack stora mängder i hopp om att kunna skaffa mig en lagom hes och sprucken röst som skulle få fart på min karriär som rocksångare.

Men nu bestämde jag mig för att göra ett ärligt försök att hitta alla de där smakerna som förståsigpåarna upptäcker. För egentligen handlar det ju bara om koncentration och tid.

Jag sniffade. Minsann om jag inte hittade lite nötter och en svag doft av plommon. Sött och lite rökigt.

Jag smakade. Inte så illa, faktiskt. Lite nötter igen och den där tjocka söta eftersmaken som påminner lite om kola och kanske en aning vanilj.

Nu när jag skriver detta är jag förstås tvungen att kolla facit. Och blir nästan lite stolt, för det känns inte som om jag var jättelångt borta. Trots allt finns det ju en tydlig smak som överskuggar allt annat: whisky. Och att bena upp den i sina beståndsdelar, det måste jag nog träna på. Väldigt mycket, tror jag.