Normalt sett gör jag inte dylika ting, men måndagskvällen avslutades faktiskt med en liten whisky. Jag fick nämligen lite nya varuprover igår, och den anonyma flaskan med Tomatin 12 tilldrog sig viss nyfikenhet.
Jag är sannerligen ingen van whiskyprovare, även om jag i min ungdom drack stora mängder i hopp om att kunna skaffa mig en lagom hes och sprucken röst som skulle få fart på min karriär som rocksångare.
Men nu bestämde jag mig för att göra ett ärligt försök att hitta alla de där smakerna som förståsigpåarna upptäcker. För egentligen handlar det ju bara om koncentration och tid.
Jag sniffade. Minsann om jag inte hittade lite nötter och en svag doft av plommon. Sött och lite rökigt.
Jag smakade. Inte så illa, faktiskt. Lite nötter igen och den där tjocka söta eftersmaken som påminner lite om kola och kanske en aning vanilj.
Nu när jag skriver detta är jag förstås tvungen att kolla facit. Och blir nästan lite stolt, för det känns inte som om jag var jättelångt borta. Trots allt finns det ju en tydlig smak som överskuggar allt annat: whisky. Och att bena upp den i sina beståndsdelar, det måste jag nog träna på. Väldigt mycket, tror jag.