…finns det risk att det blir lite tunt här på bloggen. Nu är klockan 06.14 på imorgon bitti svensk tid, och jag ska strax gå och lägga mig – eftersom klockan är 23.14 här i Chicago, och jag ska med en buss imorgon bitti klockan 06.30.

Sedan väntar en dag fylld av föredrag och seminarier (Powerpoint-frossa) och jag kan bara hoppas att jag får någon liten chans att snika undan och blogga lite. Men det återstår att se.

Idag har jag i alla fall hunnit med ett besök på Whole Foods Market som jag tänkt, och det återkommer jag till senare. Kvällen har jag spenderat tillsammans med Clara, Søren, Jesper, Paul, Jesper och Hans-Fredrik. Sex stycken glada danskar som pratat politik, vindkraft och vikten av att ett företag har kärnvärden när man ska rekrytera personal. Jag förstår 98 procent av allt som sägs, eftersom jag jobbat en hel del i Danmark. Men när jag öppnar munnen, möts jag av fem fågelholkar samt Clara som nickar förstående – hennes pappa är svensk.

Ibland fattar de vad jag säger. Och egentligen kan jag nog faktiskt prata en danska som de skulle begripa. Jeg kan godt snakke dansk, men jeg tør ikke. Så jag håller klaffen och låter mig roas av dem. Och den goda maten som avslutas med “Strawberries on da house!”, som den svarte kyparen exalterat utropar. Han pratar för övrigt som en riktig brother, och den fryntlige dansken Hans-Fredrik undrar om han “snakker engelsk eller koreansk?”

Jordgubbarna ser du på bilden ovan. Chokladdoppade, ingen stor innovation, men däremot är det lite coolt att de serveras i ett fat med torr-is. Troligen är det detta som får brother kypare att gå igång.