Sitter på X2000 på väg mot Stockholm. Passerade precis gulliga lilla Alingsås, så det är en bit kvar. Men vad gör det? Det finns ju Internet ombord.

Jag har länge haft lite halvdåligt samvete över att jag oftast flyger när jag ska till Stockholm. Men tåg och jag har aldrig kommit särskilt bra överens. I min bok har X2000 länge hetat Kräks2000. Sällan har jag mått så risigt som på X2000. Enda stället som är värre är Kustpilen mellan Helsingborg och Kristianstad. Eww.

Värst av allt är att åka baklänges. Vilket jag gör nu. Men det funkar faktiskt! Jag mår alldeles utmärkt. Kanske har det produktutvecklats på SJ, vad vet jag?

Största fördelen stavas dock Internet ombord. En fantastisk konkurrensfördel, som gör att jag nu kan sitta här och blogga bor tiden. Berätta om farbrorn snett bakom mig, som snarkar så gott. Nehej, nu ringde hans mobil. Med den där signalen som ligger förprogrammerad i Nokias telefoner. Tidadamdam, tidadamdam, tidadamdam-daaa. Han pratar strax-utanför-göteborg-dialekt, snackar om elektricitet och grejer.

“De e la en tusänn tjillovatt. Dänn måste la du plåcka bått.”

Någon lyssnar på opera i sin MP3-spelare. Man hör en kraftig tenor som emellanåt tränger upp till ytan för att få lite luft.

Elgubben sover igen. Tjilovatten e båttplåckad och han snarkar ljudligt. Nu snarkar gubben i stolen bakom också. Han har en mer aggressiv stil, men jag kan leva med det också. Och nu ljuder ett meddelande i högtalarna:

“Ett särskilt meddelande till resande i vagn två. Nu finns det mer kaffe.”

SJ, SJ – gamle vän.

Har just spenderat halva förmiddagen med att boka sommarens semester. Kul och spännande, men ohyggligt irriterande med små överraskningar som hela tiden dyker upp, i form av avgifter hit och avgifter dit.

Ryanair tar troligen rekordet genom att numera ta 112 spänn per väska som checkas in som bagage. Det kanske de har gjort länge, men jag hade inte en aaaaning om det. Trodde det blivit något fel.

Och så hyra bil i England: Barn under 150 cm måste ha bilkudde. Jaha, då får vi hyra det också då.

Men det är ändå värt varenda spänn. Både jag och IT-mamman är riktiga anglofiler, och nu ska vi börja indoktrinera våra barn. Vi har valt en säker plats: Lilla byn Alnwick i Northumberland. Där ligger nämligen Alnwick Castle, där filmerna om Harry Potter spelades in. Så nu ska vi hälsa på Harry, Ron, Hermione, Hagrid och de andra. Och så förstås min idol: Professor Dumbledore. 🙂

Forbes Traveller tipsar: Så slipper du dratta i resefällan och komma hem från semestern med några extra kilo bagage runt midjan: http://www.forbestraveler.com/2007/01/07012901_slide.html

(Länken går till ett bildspel, men först kommer en rätt irriterande annons. Klicka på länken “Skip ad” uppe i högra hörnet, så kommer du direkt till bildspelet.