Total bloggtystnad. En lång stund. Inte likt mig. Men det har varit en snurrig dag, som innehållit visiter till soptipp, Systembolag, bilverkstad, Ica Kvantum och en hel del annat. Nu är klockan snart tio, och jag ska sätta mig och skriva fakturor. Imorgon tänkte jag nämligen fira Midsommarafton i glada vänners lag, och i övermorgon bär det av. Till England, jaja.

Fish and chips, instant coffee and crunchy peanut butter – I’m on my way. Spetsar också på att testa några udda saker: Coca-Cola Orange (lite som Fanta Black Orange fast tvärtom, säljs i en limited edition i Storbritannien just nu – ska se om jag kan få med mig en liten donation till Fulcola-killarna) och den nordengelska specialaren chip buttie. Oh jäh.

Det blir bara bättre och bättre, det här. Jag börjar snart låta som en PR-gubbe från SJ, men detta företag har faktiskt fattat hur man gör mig nöjd.

Skulle knata upp till Sidewalk Express, cyberfiket (inte mycket till fik, men cyber i alla fall) här på Stockholms central. Då gick jag fel, och råkade få syn på en skylt: “SJ Lounge”.

Eftersom jag spenderat några hundralappar extra på en förstaklassbiljett, sitter jag nu i en glasbur med utsikt över folkvimlet på centralen. Trådlöst Internet (inte gratis, men ändå!), dagstidningar och allt annat man kan önska sig – jag känner mig som en riktig storstadsmänniska!

Jag har till och med läst några citat i Sportbladet från puckot som hoppade på domaren i lördagens landskamp. Men den tragiken vill jag inte orda mer om, så vi lämnar det direkt…

Nu ska jag läsa in mig på ägarstriden om Cloetta Fazer. Om en och en halv timme ska jag nämligen träffa Fazers vice koncernchef för att få höra hans syn på saken.

Ok, allt är inte perfekt. Snarkgubben bakom börjar bli lite störande, faktiskt.

Men än mer störande är killen som sitter på sätet intill, fast på andra sidan gången. Han är smått manisk, skriver ruggig pekfingervals på sin dator och lyssnar på musik i sin MP3-spelare, samtidigt som han sjunger med och stampar takten orytmiskt med sina blanka skor – alternativt trummar med fingrarna..

Dessutom rycker han till häftigt när någon av snarkgubbarna drar en riktig timmerstock och vänder sig om. Han blänger på snarkgubben ifråga genom sina mörka solglasögon (Varför har han det, förresten? Helt onödigt här inne.) som om han skulle kunna tysta ljudet genom sin magiska superkraft.

Det kan han inte.

Fast det är nog en och annan som skulle önska att han kunde. Nyss vände sig killen med nya mobilen också om och tittade med ett leende på värsta snarkgubben. Killen med nya mobilen sitter tre rader fram för mig (det vill säga fyra rader framför snarkgubbarna). Att hans mobil är ny, kan man se på sättet han smeker den. Han är nykär, helt enkelt. Nyss satt han en lång stund och bara tafsade på den, det blev nästan oanständigt. Till slut tog han den varsamt i sin hand, drog sin tröja över sig som ett täcke och lade armarna i kors i en härlig omfamning. Mobilkram, typ. Rätt gulligt, men samtidigt lite småsjukt.