Har hållit mig utomhus i det fina vädret hela helgen, och på lördagen kom min granne förbi för att utfärda en liten varning: “Öppnar en surströmmingsburk vid tvåtiden, bara så du vet.”
Det är rätt länge sedan jag åt surströmming själv, men jag tycker det är ganska gott med rätt tillbehör. Och på bokmässan fick jag dessutom ytterligare tips om hur denna säregna delikatess ska avnjutas, åtminstone enligt Staffan Ling.
De obligatoriska tillbehören känner de flesta till: Tunnbröd, lök och mandelpotatis. Och så snaps, förstås. Men norrlänningen Ling menar att man dessutom ska ha ett glas mjölk till.
“Och ta det lugnt med löken. Det är den man blir dålig av dagen efter, inte snapsen.”
Ling bjussade dessutom på följande tips: Lägg inte den varma potatisen direkt på det smörade tunnbrödet, utan först lök och strömming. Annars smälter smöret och rinner ned över handen.
Okej, jag har kommit med flera antydningar, men nu är det dags att be om ursäkt. Förlåt, Tina – det var jag som trampade av dig skon i trängseln där nere på bokmässan i fredags.
Det var helt ofrivilligt, jag såg inte ens att det var du först. Jag hade gjort mitt sista inköp och var rätt trött efter en hel dags traskande. Trängseln började bli ganska outhärdlig och jag ville hem. Så jag fällde in huvudet mellan axlarna och satte fart mot utgången.
Plötsligt känner jag att jag trampar på någons häl. Tittar upp och ser Tina Nordström, bekymmersfritt mumsande på ett äpple. Skon är redan tillbaka på plats, och innan jag hinner säga något har ungefär en halv armé av människor trängt sig förbi, emellan, framför och bakom.
Ingen skada skedd, hoppas jag. Men ändå: en ursäkt är på sin plats.
Jag har under dagen på bokmässan roat mig med en liten lek, som jag kallar fame-spotting. På bokmässan vimlar det av kändisar, och man brukar vanligen komma hem och skryta med att man sett ett par tre stycken. Men i år blev listan (OBS! många matprofiler) väääldigt lång. Klicka på länken så får du se:
