Nä, egentligen är jag rätt trött på att slänga ett skräp här och ett annat där. Men det finns återvinning som jag gillar skarpt. Som den här:
Genialt, eller hur? Det är inte alls nån cake-box, det är en bagel-box! Jag gör vågen för upphovsmannen Rodrigo Piwonka. Äntligen något vettigt att göra med burken när alla DVD-skivorna är uppbrända. Fast då måste jag förstås baka bagels också. Och bakning är inte min starka sida.
Sitter och bläddrar i en rätt skojig bok som jag fick mig tillsänd häromdagen: Galoschjesus och frukostflingorna. Det är en bok med ord och uttryck från hotell- och restaurangbranschen, och här finns många roliga saker att läsa.
Visste du till exempel att ordet råtta används som ett slanguttryck för rotarianer (medlemmar i Rotary), en grupp som i krogbranschen ibland beskrivs som riktiga snåljåpar? Uttrycket är utbrett, men trots detta fick hotell- och restaurangfacket – som ger ut boken – en skriftlig begäran om att ta bort ordet ur boken efter förra utgåvan.
Galoschjesus, som omnämns i titeln, var en man som arbetade i garderoben med att ta hand om gästernas galoscher. Eftersom han frälste gästerna från blöta fötter blev han till en Jesus.
Boken är som sagt fylld av kuligheter, alltför många för att tas upp här. Men jag bjuder i alla fall på några godbitar nedan. Och om du vill ha tag i boken kan den beställas genom att sätta in 60 kronor på Hotell- och Restaurangfackets postgirokonto 3503-0. Skriv bokens titel och din adress, så bör det funka.
Här kommer några slumpvisa krogglosor som du kan suga på:
Lasagne scoprense: Fyllning mellan lasagneplattor, vilken består av skåprensmat.
Pissbuss: Busslast av turister som bara stannar för att låna restaurangens toalett.
Vuxenvälling: Caffe latte.
Blindtarm: Inkompetent och knölig chef. Alla vet att hans finns, men ingen vet vad man ska ha honom till.
Asfaltskokare: Ej yrkeskunnig kock.
Kalopskock: Självlärd kock.
Bingonisse: Facklig ombudsman.
Gösta: Papperskorg. (Det där var ju lite intressant, undrar varför? Gösta Boman, kanske?)
Hjärtslag: Inälvsmat 😀
Ja, som sagt, det finns hur mycket skoj som helst. Jag får nog be att återkomma. Nu ska
jag nämligen ta mig ett glas vit Renault. Eller mjölk, som vi vanliga dödliga brukar säga.
Jag behöver det! För min försörjning! Hur kan det vara så svårt?
Som jag skrev tidigare idag så försvann strömmen prick klockan 12.30, vilket vi informerats om och i vederbörlig ordning fullständigt förträngt. Visstja, planerat avbrott mellan 12.30 och 14.00. Fniss, vad vi är slarviga som alltid glömmer de där planerade avbrotten, men ingen skada skedd. Med humöret på topp packar jag och IT-mamman ihop våra bärbara datorer och drar till kulturhuset för att käka lunch, ta en kaffe och använda trådlöst nätverk.
Rätt trevligt, så vi blir kvar tills det plötsligt blir brått att packa ihop grejerna för att susa iväg till skola och dagis och samla ihop våra barn.
Återvänder till bostaden cirka 15.30.
Fortfarande ingen ström.
Detta försätter mig i ett tillstånd av vanmäktigt raseri. Man kan ju tro att vi bor i Albanien! Ringer Vattenfall och får efter tre samtal besked om att det “blivit lite komplikationer. När de slår på strömmen, slår den bara ifrån igen.”
Jamen, då får väl någon stå och HÅLLA INNE KNAPPEN, DÅ!
Tänker jag, jätteargt. Fast inne i mitt huvud, så att inte den snälla farbrorn på Vattenfalls kundtjänst – Sune hette han – ska bli ledsen. Han kan ju inte rå för det.
Sisådär halv fem eller nåt kommer i alla fall strömmen tillbaka. Hela min plan för dagen har havererat och jag är mäkta irriterad. Då kommer Legolas och frågar om inte hela familjen kan gå ut och ta en fika i skogen. Ilskan rinner av mig, och när jag ser tillbaka på den här dagen så blev den lyckad mot alla odds.
Men nu hinner jag inte skriva mer – måste se om jag kan hitta ett begagnat kärnkraftverk på Blocket.