Läser just en artikel i nyhetsbrevet Indikat om chokladbiten Japp. Du kommer väl ihåg den? Frågan är faktiskt inte så obefogad som den låter, för tillverkaren Marabou har slutat göra reklam för Japp och det har lett till att försäljnjngen halverats.

Japp är gott, blir till och med sugen på en just nu.

Varför är då denna ärevördiga produkt (som sålts i Sverige sedan 1947) synbarligen utrotningshotad? Det finns flera förklaringar, en är stenhård konkurrens från den snarlika Mars, som tillverkas av en global godisgigant med samma namn.

En annan förklaring är den rådande trenden inom godisbranschen där bolagen satsar hårt på sina storsäljare, medan de övriga får kajka med bäst de kan. I Marabous fall handlar det till exempel om Daim och de vanliga chokladkakorna. Men också om Marabou Kex, en kexchokladliknande produkt som Marabou propagerar stenhårt för, i ännu ett försök att utmana Cloetta Fazers Kexchoklad om dess plats på tronen  som svenskarnas chokladälskling, alla kategorier.

Personligen tycker jag att Marabou Kex är en trist produkt. Så nästa gång jag står i butiken, kanske jag tar en Japp istället. Det tycker jag att du också ska överväga, åtminstone om du vill att produkten ska finnas kvar. Om inte, kan du göra som du brukar och ta en sån där med röda och gula rutor på.

Ok, nu blir det filmtajm på salt. Brought to you by YouTube och Stellan: Mannen på taket. (Följer inte Sjöwall-Wahlöös manus helt slaviskt, men namnet passar så bra.)

Meningen med påsken och den så kallade Stilla veckan (!) är ju att man ska begrunda Jesu död och uppståndelse. För er som tror att jag helt sonika struntat i det, kommer här några bildbevis på motsatsen:

Korset är centralt i påskens budskap. Den här bilden känns därför väldigt symbolisk. Fast egentligen tog jag den bara för att visa en sak man ska tänka på när man spikar läkt för takläggning: Håll koll på sladdarna. (Jag hann spika tre rader med läkt innan jag insåg detta, och fick sedan skruva isär kontakten för att få ned sladden från taket.)

Tabernaklet har jag redan skrivit om. Jag vill minnas att det var Mose som reste ett tabernakel till Herrens ära, och det hade väl egentligen inte så mycket med påsken att göra. Mitt motiv för att resa ett tabernakel var mer världsliga: Snö och regn trängde in genom mitt ofärdiga tak…

Tänkte avsluta denna försenade påskpredikan med att minnas Luthers ord: Ora et labora. Bed och arbeta, på svenska. Om du inte kan komma på en lämplig arbetsuppgift, föreslår jag lite takläggning. Här kommer en snabbkurs: Bort med gamla takpannor och läkt (de där trälisterna som takpannorna ligger på), sedan på med ny takpapp, nya läkt och takpannor. Eller som åttaårige sonen Legolas uttrycker det: “Det är väl bara att ta bort de gamla takpannorna och spika dit nya, varför ska det ta sån tid?”

Ursäkta, vadsadu? Har du inget tak som behöver läggas om? Tur för dig att jag är extra snäll idag: Du får göra klart mitt tak istället! Nej, jag lovar, det är helt ok. Jag har ju hållit på över en vecka nu, det vore själviskt av mig att fortsätta en endaste sekund till. Du kan komma på en gång.

Då kanske jag blir så här glad. Och så kanske jag hinner raka mig också. För det är ju trots allt det påsken handlar om. Glädje, alltså. Inte rakning.