Har knepat och knåpat hela dagen för att få igång vår nyinköpta spis. Men si, det blir tji. Endast två plattor blir varma, och jag misstänker att det är något mer grundläggande fel med strömförsörjningen i vårt hus. (Och då tänker jag inte på att vi haft sex strömavbrott hittills i år.)

Jag har skruvat och grejat med fas och jord och L1, L2 och L3.

Och nollan, förstås. Den är viktig. Och då menar jag inte nollan som håller i skruvmejseln, det vill säga undertecknad, utan den lilla blåa kabeln som kallas för nollan.

Efter att ha skruvat ihop allt enligt konstens alla regler märkte jag att det nya uttaget inte passade, så jag fick åka och byta. Och spackla, för väggen rasade sönder. När allt sedan är på plats visar det sig att något är vajsing. Ugnen funkar inte och bara de två plattorna till höger blir varma.

Det kanske är en allians-spis?

Imorgon blir jag tvungen att ringa elektrikern och be om hjälp. Det retar mig mer än vanligt, eftersom jag denna gången var helt säker på hur det hela skulle gå till. Och i bakhuvudet gnager tanken om att vi har något mysko elfel i huset, och blir tvungna att låta eletrikern gå lös rejält bland tåtarna. Då kan den nya spisen bli otäckt dyr.

Det blev inget denna gången heller. Jag sätter mig vid datorn och tänker att jag ska rafsa ihop något. Men mitt huvud är fullt av lister som ska spikas fast, glasblock som ska muras upp, luckor som ska målas, kablar som som ska döljas och… ännu en spekulant på vår Ford Focus.

Så jag lämnar dig åt ditt öde för att än en gång förvandlas till en modern Sisyfos: Så fort något projekt avslutats i detta hus, står en lång rad av andra på tur. Både nya och gamla som inte riktigt färdigställts.

Dags att rulla sten, således. Men jag har ett litet etappmål som hägrar: Eftermiddagsfika med familjen P på sprillans nya Espresso House, som faktiskt öppnat i byn där jag bor.

…åtminstone enligt Göteborgs Kex, som nu kartlagt svenskarnas Ballerina-vanor. Ungefär 3000 uppenbart undersysselsatta personer har gått in på Ballerinas webbplats och berättat hur de äter sitt Ballerina-kex.

Ballerina-konsumtionen är hyfsat hög i vårt familj, och jag kan avslöja att vi åtminstone representerar två av de tre vanligaste Ballerina-typerna, nämligen njutaren och frossaren. Njutaren är den som lyfter på locket, slickar i sig nougaten och därefter slukar resten, medan frossaren (yep, that’s me), slukar hela kexet i ett svep.

Den vanligaste typen är dock Klassikern, som äter tuggar i sig kexet bit för bit.

Värsta njutaren i vår familj är inte oväntat Lilla Larsson, tvåkettalft år, som vill ha locket avlyft så att hon sedan ska kunna smeta in hela ansikten – och gärna även stora delar av resten av kroppen – med nougat.

Kan även tillägga att Ballerina i vår familj emellanåt går under pseudonymen “kaka med prick.”