Jag är en stor fan av Gordon Ramsay. Och då menar jag inte att jag någonsin haft chansen att smaka något han tillagat, men jag missar aldrig hans TV-program. Trestjärning kock som kan lira fotboll, det är helt i min smak. Programmen i serien “Kitchen nightmares”, eller Elake kocken som den heter i SVT, innehåller ingredienser som jag är sjukligt intresserad av: mat och business, typ.
Men ingen kan lyckas med allt, och nu läser jag att Gordon fått sin egen Kitchen nightmare på halsen. Hans nya krog i New York har blivit fullständigt nedsablad i tidningarna. Hummerraviolin är seg, pilgrimsmusslorna är överkokta och svamprisotton är en särskild besvikelse, skriver New Yorks inflytelserika krogspanare i tidningarna. Att notan sedan slutar på ett astronomiskt belopp gör inte saken bättre.

Dags för superkocken själv att rycka ut! (Gärna med ett TV-team som sällskap – det hade varit riktigt intressant.) Patentrecepet är välkänt: En rejäl utskällning, kryddad med x antal f**k, följt av uppmaningen att rensa menyn och fokusera på bra och lönsamma grejer.

“Har du skrivit om det på bloggen?”, frågade hustrun.

“Nej”, blev svaret. Förklaringen är att jag helt enkelt glömt bort en av de kuligare små nyheterna i Matsverige för närvarande.

Därför kommer den här: Marcus Samuelsson, superkändiskock och grundare till svenska krogen Aquavit i New York, startar en snabbmatskedja i Sverige. Kedjans namn blir Streetfood, och den första enheten öppnas i terminal fem på Arlanda i vår. Flera enheter planeras på bland annat Landvetter och Stockholms Central. Projektet är ett samarbete mellan Marcus och företaget SSP.

Men röd Guinness – vad ska det föreställa?

Jag älskar Guinness, men i mitt universum ska den vara svart. Som synden, helst.

Fast jag förstår å andra sidan varför bryggeriet dristar sig att mixtra med “The Black Stuff”, som ölet också kallas. På den viktiga hemmamarknaden Irland är ölet en ikon, men för yngre irländare är det en dryck som förknippas med en äldre generation. Och vem vill dricka samma bira som farsan alltid druckit?

Om lösningen sedan är att lansera en röd variant av ölet, det är väl tveksamt. Men något måste man kanske göra när den viktigaste marknaden börjar tappa höjd.

Om den röda Guinnessen kommer till Sverige, ska jag givetvis testa. Så omodern är jag inte, även om jag föredrar den svarta – helst tappad i omgångar, lugnt och fint, på en stimmig pub i Dublins Temple Bar-kvarter.