De är ohyggligt irriterande, och brukar dyka upp så här i slutet av sommaren. Bananflugor, fruktflugor, tomatflugor – kärt barn har många namn. Fast det här barnet är ju som sagt inte kärt, utan bara fruktansvärt irriterande.

Själv drabbades jag första gången på riktigt allvar efter att ha köpt en klase ekologiska bananer. Visst hade vi haft de små liven på besök förr, men nu pratar vi invasion av främmande makt. Till slut höll jag på att få totalt frispel, och i min nöd vände jag mig dit där hjälpen alltid finns: Internet.

Jag hittade flera tips, och har genom åren provat dem alla. Ett som kan avfärdas direkt är tipset om att köpa en köttätande växt. Visst, de käkar små insekter, men tempot är bedövande lågt. Och när köket surrar av hundratals små irriterande kräk, då krävs förmodligen hundra köttätande växter för att hålla stånd.

Det enda gångbara knepet är att beväpna sig med tålamod och sedan gillra en drunkningsfälla. Drunkningsfällan bör bestå av ett glas, en flaska eller en burk innehållande en del rödvinsvinäger och en del vatten samt en eller ett par droppar av något som bryter ytspänningen, så att flugorna sjunker när de försöker sätta sig på ytan. Det kan vara diskmedel eller tvål, huvudsaken är att det inte innehåller ammoniak, vilket skrämmer bort flugorna.

Om du vill dyka verkligt djupt i detta ämne, kan du kolla här. Här finns fler tips (bland annat ett om lagerblad som jag ska testa) samt inlägg från personer som testat olika blandningar i drunnkningsfällorna. Efter vad jag kan utläsa tycks den optimala blandningen bestå av vatten, rödvinsvinäger och Euroshopper-tvål.

För övrigt är det ganska fascinerande hur människor (inklusive jag själv) kan engagera sig när det gäller effektiva metoder för massmord på misshagliga individer. Våra vänner mördarsniglarna har till och med hittat upp på högsta politiska nivå, både i Sverige och Danmark.

Dit ska vi inte låta bananflugorna komma. Låt oss med gemensamma krafter bryta ytspänningen och låta dessa inkräktare sjunka till botten. Det är bra för Sverige.

Tack för ordet, herr talman.

I eftermiddags var snälla elgubben här och fixade vår spis. Trots att jag var helt säker på att jag kopplat tåtarna rätt, visade det sig att jag gjort fel. Färgen blå, som vanligtvis utgör den så kallade nollan i elsammanhang, var inte alls någon nolla utan en fas.

Blått skulle paras ihop med svart, och gulgrönt med rött. Och brunt med vitt, svart med vitt och vitt med vitt. Det sista verkar ju logiskt, men i övrigt – det gäller att inte vara färgblind! Eller så kanske det går lika bra.

Men även när färgerna parats ihop på detta outgrundliga vis var det något lurt. Det visade sig vara en propp som hade gått, men eftersom vi har den gammaldags typen av porslinspropp så var detta inte synligt förrän man skruvade ut den.

Magic gjorde smet till en ugnspannkaka i söndags. Han vill vara först att använda den nya spisen. Men han är inte hemma imorgon, och jag tvivlar på att jag ska kunna leva i spis-celibat en dag till.

Hur har vi överlevt utan spis sedan i lördags? Tja, det går. En sväng till pizzerian och en till McDonald’s och däremellan smörgås, cornflakes, yoghurt och dylika ting. Dagens lunch fixade den fiffiga IT-mamman: tacos med köttbullar, färdigstekta från frysen som kunde värmas i mikron. Middagen hade vi kunnat fixa själva, men det behövdes inte för vi var bortbjudna, (eller hembjudna?) till herr Arkitekt och fru Fröken.

Mina söner är åtta och elva. Ungefär som tjejerna Belle och Liv, som driver matlagningssajten spatulatta.com. En sajt om matlagning för barn, med massor av videoklipp där tjejerna själva lagar mat, ibland med hjälp av sin mamma och ibland om andra matrelaterade saker.

Jag blir impad, men hoppas samtidigt att tjejerna tycker det är kul. För de (och Mamsen, gissar jag) lägger nog mycket jobb på sajten.