I eftermiddags var snälla elgubben här och fixade vår spis. Trots att jag var helt säker på att jag kopplat tåtarna rätt, visade det sig att jag gjort fel. Färgen blå, som vanligtvis utgör den så kallade nollan i elsammanhang, var inte alls någon nolla utan en fas.
Blått skulle paras ihop med svart, och gulgrönt med rött. Och brunt med vitt, svart med vitt och vitt med vitt. Det sista verkar ju logiskt, men i övrigt – det gäller att inte vara färgblind! Eller så kanske det går lika bra.
Men även när färgerna parats ihop på detta outgrundliga vis var det något lurt. Det visade sig vara en propp som hade gått, men eftersom vi har den gammaldags typen av porslinspropp så var detta inte synligt förrän man skruvade ut den.
Magic gjorde smet till en ugnspannkaka i söndags. Han vill vara först att använda den nya spisen. Men han är inte hemma imorgon, och jag tvivlar på att jag ska kunna leva i spis-celibat en dag till.
Hur har vi överlevt utan spis sedan i lördags? Tja, det går. En sväng till pizzerian och en till McDonald’s och däremellan smörgås, cornflakes, yoghurt och dylika ting. Dagens lunch fixade den fiffiga IT-mamman: tacos med köttbullar, färdigstekta från frysen som kunde värmas i mikron. Middagen hade vi kunnat fixa själva, men det behövdes inte för vi var bortbjudna, (eller hembjudna?) till herr Arkitekt och fru Fröken.
Fantastiskt ologiska kopplingar!
Jag och ström är inte kompisar för övrigt. Övriga läsare kunna upplysas om att brodern är den jag ringer när jag medelst våld försökt skruva loss en lampett från taket och därigenom orsakat eternal kortslutning i hela lägenheten. Bror säger “har du nån sockerbit hemma?” Söstra – jag – svarar “nä jag har bara strösocker”. Typ.
Av jord är du kommen, till jord skall du ock kopplas. Ty: Friskt kopplat, hälften brunnet. Eller, som vi sjunger med religiös ton i ljudfixarkretsar: Slutsteg och jord skall brinna…