Arla ska lansera två ya recepttjänster för mobiltelefoner, läser jag på Internetworlds webbplats. Det handlar om en nedladdningsbar kokbok och en webbaserad tjänst med recept via SMS. Det sistnämnda är helt enkelt en SMS-prenumeration på populära Dagens recept och Fredagstipset. Tjänsterna kommer inte att kosta något, förutom eventuella trafikkostnader från mobiloperatören.
Min första tanke är att det hela är ganska onödigt, nästan lite larvigt. Vem skulle använda något sådant? Tills jag plötsligt inser att det är just mig som Arla utformat tjänsten för. Stressad, matintresserad tekniknörd med en ständigt hungrig familj.
Drar mig småskamset till minnes hur jag stod i affären så sent som i lördags med hjärnan jobbande på högvarv för att komma på något gott och nyttigt att ställa på bordet på lördagskvällen. Det löste sig, men en kokbok i fickan kunde kommit till användning.
Jag är med – bortsett från ett litet problem: Det är ju så dålig mobiltäckning inne i butikerna! Man kan ju knappt ringa hem och få en uttydning av inköpslistan…
Hon är bara 26, men har redan hunnit klämma ur sig ett tiotal kokböcker, de flesta med starkt hedonistisk prägel. Eller vad sägs om titlar som “Kladdkakor”, “Semlor” eller helt enkelt “Godis?”
Mia Öhrn gästade bokmässan i Göteborg på fredagen, bland annat för att marknadsföra sin nya bok “Smulpajer.” Hon intervjuades av Mikael Mölstad vid kockscenen, och kom bland annat med följande förbluffande uttalande:
“Jag får ganska många brev och nästan alla, utom ett, är jättearga.”
Anledningen? Brevskrivaren har försökt sig på något recept, och misslyckats. Då får Mia Öhrn prova igen, och kanske korrigera receptet. Hennes första kokbok, “Kladdkakor” är reviderad flera gånger, och många av recepten har ändrats på grund av arga läsarbrev. Så nu vet ni det: Tappa inte modet om det går åt skogen med morotskakan – det kan vara fel på receptet!
Okej, jag har kommit med flera antydningar, men nu är det dags att be om ursäkt. Förlåt, Tina – det var jag som trampade av dig skon i trängseln där nere på bokmässan i fredags.
Det var helt ofrivilligt, jag såg inte ens att det var du först. Jag hade gjort mitt sista inköp och var rätt trött efter en hel dags traskande. Trängseln började bli ganska outhärdlig och jag ville hem. Så jag fällde in huvudet mellan axlarna och satte fart mot utgången.
Plötsligt känner jag att jag trampar på någons häl. Tittar upp och ser Tina Nordström, bekymmersfritt mumsande på ett äpple. Skon är redan tillbaka på plats, och innan jag hinner säga något har ungefär en halv armé av människor trängt sig förbi, emellan, framför och bakom.
Ingen skada skedd, hoppas jag. Men ändå: en ursäkt är på sin plats.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
