Nej. Förvånad är jag egentligen inte. Över köttfusket, alltså.
Svenskarna är ju ett fifflande folk, eller hur? Det svartjobbas och betalas svart, det vabbas fast barnen är friska och det jobbas samtidigt. Det handlas svartsprit, smuggelsprit och hembränt. Det skattefuskas.
Och det kastas mycket sten i det glashus vi kallar Sverige.
Och själv då?
Jodå. Tackar som frågar. Jag har vid ett tillfälle anlitat svartjobbare. Ett gäng galna irländare asfalterade om min garageuppfart, och efter en hel del tjafs och bråk betalade jag dem de 15.000 som vi kommit överens om. (Min garageuppfart är väldigt lång…)
Utan omsvep kan jag säga att jag ångrar mig varje dag. PEAB eller NCC hade inte tagit så värst mycket mer för jobbet, och då kanske det hade blivit ordentligt gjort. Nu är det tjänligt med anmärkning, inte mer. Min garageuppfart utgör inte en fara för någons säkerhet. Men den är inget att vara stolt över. Ungefär som färsen på Ica.
Och varför tycker Svensson att det är okej att blåsa staten (vården, skolan – ja, ni vet) på skattepengar – så länge ingen märker nåt – samtidigt som han vrålar ut sin avsky över butiker som fuskar med köttet? Det är ju ingen som har märkt det heller?
Jag försvarar inte det som avslöjades i Uppdrag Granskning, men den här dubbelmoralen gnager i mig.
Och när Icas koncernchef hotar med att sparka ut de fyra utpekade handlarna, då börjar jag undra. Ska de bli syndabockar? Ingen ska försöka inbilla mig att detta var en isolerad företeelse. Och ska Kenneth sparka ut alla köpmän som fuskar, kanske han snart inte har någon koncern kvar.
Snart ska jag sluta skriva om det här. Men inte än. Måste få det ur systemet först.