Efter morgonens fotbollsträning kom jag hem och möttes av min strålande vackra fru. Hann nätt och jämnt tänka att “vad snygg hon är…”, förrän hon viskade fram en fråga om hon och Magic kunde åka in till stan och shoppa lite.

Jahapp.

En timme har nu gått, och plötsligt är jag mol allena. Efter att IT-mamman och Magic tog den Röda Expressen till Jôtet, försvann både Legolas och Lilla Larsson till Banktjänstekvinnan och Mr. Racing för att leka med deras barn.

Jag borde förstås njuta av den sällsynta ensamheten. Men disken svajar, leksakerna flödar och gårdagens projekt – att äntligen skruva upp hyllan till projektorn i vardagsrummet – visade sig vålla problem in i varje liten detalj. Såpass att jag fick ta till hårdhandskarna och modifiera hela konstruktionen en aning.

Men jag tror i alla fall att jag ska sätta på lite kaffe. Och en riktigt bra skiva.

Högt.

😀

“Mamma, pappa, barn”, faktiskt.

Jag är en pappa som gått till sitt jobb, men mamman (Lilla Larsson) kommer för att hämta mig.

“Du skulle komma nu!”

Hej då, måste sticka.

Fick just en inbjudan att komma på kurs med Mat-Tina, herr Spiridon och några till. Kursen handlar om rå matlagning och bakom alltihop lurar förstås en multinationell gigant vid namn Philips, som vill få oss journalister att skriva om deras juicepressar eller något i den stilen.

Kanske borde jag tacka nej för att jag vill skydda min integritet och inte springa storkoncernernas ärenden? Ja, kanske. Men jag har faktiskt en ännu bättre ursäkt, och den är det nästan Schulman-klass på:

Det kunde varit kul, Tina, men jag måste tacka nej. Jag befinner mig i Chicago då.

Jag vet, skryt luktar illa. Men för en simpel bonnlurk som mig är det svårt att låta bli…