Fick just ett autosvar från en kille som jag arbetar en del med. Hans företag sköter om en mycket vital bit av verksamheten i mitt företag. Sån däringa outourcing, som det kallas.
Autosvarets första rad löd så här:
Jag har semester och är åter i tjänst den 3:e december.
Holy sh*t! Det är den sjätte november idag. Den rackaren har tagit ledigt en hel månad, precis när Sverige är som allra pissigast.
Så krångligt det kan vara att sätta upp en liten hylla.
Kanske blir det extra krångligt om hyllan ifråga ska husera en projektor som ska användas för att visa rörliga och orörliga bilder. Rörliga bilder som ska visas RAKT och RIKTIGT. Inte lite på sned. Inte lite smalare upptill eller nedtill.
INTE, sa jag!
ψψψψψψ!
Jag har hållit på med detta i två dagar. Fortfarande inte klar. Eftersom jag är så fruktansvärt trög, fattade jag inte förrän ungefär mitt under Videokväll med Luuk att man kan hänga aset upp och ned. Vilket underlättar livet VÄLDIGT mycket, eftersom bilden projiceras snett uppåt, samtidigt som man vill ha projektorn så högt upp som möjligt, så att någon lämplig person kvickt kan rassla iväg och hämta mer öl, kaffe, kladdkaka eller dylikt utan att synas i bild.
Upptäckten att aset kan hänga i knävecken förde in arbetet i en ny fas: Nu kan jag inte göra mer förrän jag tagit mig till järnhandeln och införskaffat en maskinbult, M4 tror jag, samt ett par brickor av varierande storlek.
Återkommer imorgon – nu börjar Parlamentet!
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.