Category Archives: I-landsproblem

I-landsproblem, Resor

Vaknar med ett ryck

15 Comments

…och tittar på klockan.

04.58.

Jag inser med en gång att jag glömt göra en mycket viktig sak, och knäpper på datorn. I mejlskörden ser jag en hop med andra grejer som också måste åtgärdas. Det är en timme kvar tills väckarklockan ringer, och den timmen kommer väl till pass.

Väckarklockan är förresten en rätt avancerad sak, där man kan välja musikgenre att vakna till: jazz, pop, soft rock och såklart country. Dessutom är den försedd med USB-port så att man kan koppla in sin MP3-spelare och vakna till den musik man själv gillar. Jag har ingen MP3-spelare, bara en telefon med en inbyggd MP3-spelare, och den går knappast att koppla in, särskilt som jag inte har telefonens USB-kabel med.

Då aktualiseras återigen ett mycket påtagligt I-landsproblem: ska jag köpa mig en iPod? Jag stod mycket länge och väl i den stora Applebutiken på North Michigan Avenue och funderade igår. Priserna är nästan hälften mot i Sverige, och den nya Nanon är verkligen superläcker.

I-landsproblem, Krogen, Resor

Imorrn, ehh… Idag, menar jag…

Leave a comment

…finns det risk att det blir lite tunt här på bloggen. Nu är klockan 06.14 på imorgon bitti svensk tid, och jag ska strax gå och lägga mig – eftersom klockan är 23.14 här i Chicago, och jag ska med en buss imorgon bitti klockan 06.30.

Sedan väntar en dag fylld av föredrag och seminarier (Powerpoint-frossa) och jag kan bara hoppas att jag får någon liten chans att snika undan och blogga lite. Men det återstår att se.

Idag har jag i alla fall hunnit med ett besök på Whole Foods Market som jag tänkt, och det återkommer jag till senare. Kvällen har jag spenderat tillsammans med Clara, Søren, Jesper, Paul, Jesper och Hans-Fredrik. Sex stycken glada danskar som pratat politik, vindkraft och vikten av att ett företag har kärnvärden när man ska rekrytera personal. Jag förstår 98 procent av allt som sägs, eftersom jag jobbat en hel del i Danmark. Men när jag öppnar munnen, möts jag av fem fågelholkar samt Clara som nickar förstående – hennes pappa är svensk.

strawberriesondahouse.jpg

Ibland fattar de vad jag säger. Och egentligen kan jag nog faktiskt prata en danska som de skulle begripa. Jeg kan godt snakke dansk, men jeg tør ikke. Så jag håller klaffen och låter mig roas av dem. Och den goda maten som avslutas med “Strawberries on da house!”, som den svarte kyparen exalterat utropar. Han pratar för övrigt som en riktig brother, och den fryntlige dansken Hans-Fredrik undrar om han “snakker engelsk eller koreansk?”

Jordgubbarna ser du på bilden ovan. Chokladdoppade, ingen stor innovation, men däremot är det lite coolt att de serveras i ett fat med torr-is. Troligen är det detta som får brother kypare att gå igång.

I-landsproblem, Stellan testar

Någon som vill ha?

13 Comments

Choklad, alltså. Hershey’s Milk Chocolate, en 141-grams kaka, jag har bara tagit en liten bit. hershey.jpg

Det var nämligen den äckligaste choklad jag smakat. Lätt. Kolla själv på bilden intill, jag tror det framgår av mitt ansiktsuttryck.

Nu hade jag i och för sig mina aningar, men jag har velat smaka ända sedan jag läste boken “Chocolate emperors” nån gång runt millennieskiftet. Det här är nämligen den amerikanska ur-chokladen. Milton Hershey var först i USA med att tillverka choklad – han satte igång ungefär samtidigt som schweizaren Henri Nestlé här i Europa.

Men Nestlé och Hershey använde inte samma tillverkningsmetoder. Faktum är att Hershey använde, och använder än idag, en metod som innebär att mjölken faktiskt surnar under själva tillverkningsprocessen.

Och det märks, för chokladen både luktar och smakar fördärvad. Det är en sur och nästan perverterad smak som får smaklökarna att gå ned på knä och be om nåd.

Men det är ändå choklad. Och när Milton Hershey lanserade sin produkt år 1900, blev den en omedelbar succé. Ingen hade någonsin smakat choklad, och Hershey tyckte dessutom att han var ohyggligt fiffig när han hittade på namnet: Hershey’s Nickel Bar.

En nickel är detsamma som fem cent, och det där ledde sedermera till enorma problem för koncernen. Man kunde ju inte höja priset! Lösningen blev att göra chokladkakan lite mindre. Och sedan lite mindre igen. Och så lite mindre till, tills man blev tvungen att ge upp. Idag heter den alltså Hershey’s Milk Chocolate.

Och jag vill inte ha den.

Vill du?

Kom med en bra motivering bara, så får du den. Klicka på kommentarlänken nedan och skriv varför du ska få en äcklig amerikansk chokladkaka. Bästa motiveringen vinner!