Nytestad produkt: Ahlgrens Tomteslädar. En säsongsprodukt som egentligen bara är Ahlgrens Bilar fast i en annan form.
Smaken är förstås densamma: Söt och god med en härlig underton av mynta. Men släden är en aning tjockare och mer stabbig. Den känns helt enkelt lite annorlunda i konsistensen, fast smaken är densamma.
Mycket bättre än den chokladlackade bilen, det är i alla fall helt säkert.
Det låter som en verklig tulipanaros, men ingrediensföretaget Roquette tror verkligen på sin idé: En lyxig och njutbar choklad helt utan socker.
Företaget har slagit sig samman med ett holländskt chokladhus av det finare slaget och tillsammans menar dessa två bolag att man faktiskt kan producera en finfin choklad. Helt utan socker. Nyheten presenterades under stort buller och bång nyligen på en mässa i Frankfurt.
Nyckeln heter maltitol, ett sötningsmedel som görs av malt. Roquette är förstås ett av världens ledande maltitolföretag, därav deras starka tro på den märkliga idén.
Personligen är jag förstås skeptisk. Choklad är choklad, och den köper man enbart för den goda smaken. Fråga Hustrun, till exempel 😀
Idag levererades varorna jag köpte på chokladpartyt. Chokladsyrup och chokladte. Legolas synade kvittot och tittade misstänksamt på mig.
“506 kronor. Var inte det lite väl dyrt?” utbrast han, och jag var tvungen att hålla med.
“Men det mesta är presenter”, sa jag, liksom för att övertyga mig själv om att det var OK.
Sen kastade jag mig över kaffebryggaren för att kunna få en kopp kaffe med chokladsyrup i.
Ända sen chokladpartajet har jag gått och föreställt mig hur den där koppen skulle smaka. Mmmm…..
Men, ack vad jag bedrog mig! Urk, blä och dubbelblä! (Citat hämtat från en av Lilla Larssons böcker.)
Här står jag nu med tre dyra flaskor. Ska jag ge bort de resterande två, som jag hade tänkt?
Chokladtéet luktar heller inget vidare…
P.S Jag är inte den som ger upp så lätt. Kollade receptet till “kaffe mocca”, vilket jag borde ha gjort tidigare, och efter att ha provat det, blev anrättningen lite bättre: