Category Archives: Företagande

En klassiker i nya händer

not-creme.jpg

Känns den igen? Trodde väl det. Själv har jag aldrig varit någon stor fantast, men jag minns tydligt våra räder från skolan i Ellös över till Kurt på Tappen på andra sidan gatan. Själv hade jag vid denna ålder en viss försmak för grillchips, som Kurt sålde i behändiga 40-gramspåsar. Men många av mina kompisar nöjde sig med en Nöt-Crème, som de sedan gick och sög på resten av dagen.

Många svenskar älskar den lilla påsen med nougat-crèmen. Det säljs åtta miljoner påsar varje år. Det är ganska enormt, med tanke på att familjen Prinzell, som producerat Nöt-Crème sedan 1961, inte spenderat en endaste spänn på reklam eller marknadsföring.

Nu drivs företaget av tredje generationen i familjen, en generation som är mogen för pension. Den fjärde generationen är inte intresserad av att ta över, och därför säljs företaget till tre skånska affärsmän som ska driva produktionen vidare i Hässleholm.

De nya ägarna tror att produkten har stor potential, så bli inte förvånad om du får se nya Nöt-Crème-produkter i butiken framöver.

Men försök inte handla hos Kurt på Tappen, för hans lilla bensinmack finns inte kvar. Kvar finns säkert däremot ett och annat exemplar av de hejdlösa skivorna han spelade in, där den tämligen omusikaliske mackägaren (även känd som “Vraket) glatt sjöng country-inspirerade låtar för full hals. Fast det är en annan historia.

Oh maj gadd

Jag är inte förtjust i banker. Det har jag skrivit förut, och nu skriver jag det igen. Min aversion mot bankerna delas av många andra egna företagare, men också privatpersoner. Och nu har vi fått nytt bränsle till vår brasa, närmare bestämt i A-ekonomi. I kvällens sändning konstaterades att storbankernas rörelsevinster för andra kvartalet i år uppgick till sammanlagt 22 miljarder, samtidigt som man ger kunderna en ränta på mellan 0 och 0,25 procent på ett vanligt lönekonto.

A-ekonomi: “Är det rimligt med en så låg ränta?”

Nordea (minns inte vad hon hette): “Vi tycker det är rimligt i det rådande läget. Vi har inte upplevt någon kundefterfrågan på högre räntor.”

Eh.

Ingen kundefterfrågan? Nähä. Jamendåså.

Om Nordea (och de andra bankerna) ville ha fler kunder så hade de enkelt (och billigt) kunna konkurrera med högre räntor på lönekontot. Men det tror jag inte de vill.

Ha fler kunder, alltså.

Tillbaka i sadeln

Lagom till dess att solen beslutat välsigna oss med några efterlängtade strålar, är det dags att åter sitta upp i sadeln. Så medan Magic och Legolas glider runt på en segelbåt längs Västkusten med mormor och hennes man, och IT-mamman sitter med Lilla Larsson i solen på gården utanför nya dagisavdelningen, sitter jag vid mitt skrivbord med telefonluren fastmonterad i örat.

Och jag är faktiskt rätt flitig. Har jobbat som en furie hela förmiddagen. Dock utan några synbara resultat, eftersom jag i princip ägnat all tid åt att hitta någon som kan befria mig från den betungande uppgiften att fakturera alla abonnenter på vår nyhetstjänst Foodwire. Det finns många tänkbara leverantörer, men vilken är rätt för vårt lilla företag? Nu har jag nog varit i kontakt med ett tiotal, utöver de två som jag hade kontakt med sedan tidigare.

Mycket jobb, inget resultat. Eller? Nä, så kan man försås inte säga. Jag närmar mig målet, tror jag. Men det är mycket jobb. För att slippa mycket jobb.

Fast jag har något att se fram emot också. I eftermiddag får jag besök av Dansken, en av mina anställda (vi träffas bara ett par gånger om året, vilket är alltför sällan). Dansken är en man fylld av överraskningar, och ibland känns det som om vi är jämnåriga fast han just fyllt 60. Han har levt ett händelserikt liv och sprungit genom kulregnet i Beirut för att ringa hem rapporter till redaktioner i Köpenhamn; käkat middag med Ghaddafi och körat på Deep Purples första platta.