Känns den igen? Trodde väl det. Själv har jag aldrig varit någon stor fantast, men jag minns tydligt våra räder från skolan i Ellös över till Kurt på Tappen på andra sidan gatan. Själv hade jag vid denna ålder en viss försmak för grillchips, som Kurt sålde i behändiga 40-gramspåsar. Men många av mina kompisar nöjde sig med en Nöt-Crème, som de sedan gick och sög på resten av dagen.
Många svenskar älskar den lilla påsen med nougat-crèmen. Det säljs åtta miljoner påsar varje år. Det är ganska enormt, med tanke på att familjen Prinzell, som producerat Nöt-Crème sedan 1961, inte spenderat en endaste spänn på reklam eller marknadsföring.
Nu drivs företaget av tredje generationen i familjen, en generation som är mogen för pension. Den fjärde generationen är inte intresserad av att ta över, och därför säljs företaget till tre skånska affärsmän som ska driva produktionen vidare i Hässleholm.
De nya ägarna tror att produkten har stor potential, så bli inte förvånad om du får se nya Nöt-Crème-produkter i butiken framöver.
Men försök inte handla hos Kurt på Tappen, för hans lilla bensinmack finns inte kvar. Kvar finns säkert däremot ett och annat exemplar av de hejdlösa skivorna han spelade in, där den tämligen omusikaliske mackägaren (även känd som “Vraket) glatt sjöng country-inspirerade låtar för full hals. Fast det är en annan historia.
De ska byta design med, har jag hört sägas. Har lite inside-information..
Hurra för nostalgigodis! Det borde du blogga om oftare. Läppstift. Guldpengar. Chokladcigaretter. Sånt där pulver som smattrade i munnen. Hade glömt att nötcreme fanns. Måste nästan köpa en innan företaget byter ägare och förmodligen även smak/stajl.
Måste bara säga att Nötcreme var ett utmärkt godis under min tandställningsperiod, då tänderna satt löst och det gjorde ont att tugga. Nu har jag inte ätit det på många år, men jag känner att det är dags för en liten nostalgitripp!