Kalas för Legolas idag. Visst, han fyllde för en månad sedan men det har liksom inte varit läge förrän nu.På menyn står tacos och tårta. Alla ungar gillar tacos. Det vet de tydligen på kommunen också, för när Legolas kom hem berättade han vad de ätit till lunch i skolan:
Texmex-buffé.
Matkrocken är ett faktum. Men nu finns ingen återvändo. Jag har plockat fram piratkläderna och allt är klart. Om det är någon liten krabbsaltad tångräka som gnäller får han gå på plankan.
De flesta svenskar gillar köttbullar, och det är inte särskilt konstigt att Mamma Scan, gubben Dafgård och katten Findus tillsammans med Ica, Coop och Axfood arbetat upp en mångmiljonmarknad för färdiga köttbullar. Den stressade nutidsmänniskan har liksom inte tid att stå och göra köttbullssmet, trilla köttbullar och sedan steka.
Men samtidigt är skillnaden i smak på industriköttbullar och hemgjorda ofta påtaglig, rentav himmelsvid ibland.
Men nu har något hänt: Coop Sverige har bytt leverantör och köper numera sina köttbullar från kompisarna i Konsum Värmland, som har en egen charkfabrik i Karlstad. (Hur kan Coop köpa från Konsum, det är väl samma sak? Nej, det är det inte i det här fallet, men den historien får vi ta en annan gång.)
De värmländska köttbullarna är, till både smak, form och utseende, det närmsta jag kommit en hemgjord köttbulle. Smaken är god, varm och pepprigt kryddig utan att för den skull vara så het att barnen flippar ur. Barnen gillar dem, jag gillar dem. IT-mamman älskar dem – barnen (och deras kompisar) tror ju att de är hemgjorda…
Det är nämligen något med själva köttbullens yta som ger den ett hemlagat utseende. Mamma Scans köttbullar och de andra industrivarianterna ser nästan svarvade ut, med en jämn och fin yta. De nya Coop-köttbullarna är lite knaggliga och egentligen ganska fula: som de blir när man gör dem själv!
Ännu en köksmanick som man förstås bara måste ha: The 3-in-1 Breakfast Maker. Kaffebryggare, bakugn och stekpanna – allt i en och samma kompakta maskin. Finns att beskåda hos cooking.com, dock ej för försäljning utanför USA. 
Du brygger ditt kaffe, värmer croissanter samt steker ägg och bacon, allt på samma underbara maskin.
Jag vet inte vilket ord som bäst beskriver min känsla inför denna mojäng. Begär, kanske?
Frågan är väl bara om det är så man känner klockan sju på morgonen, när barnen ska till skola och dagis och man själv känner sig som en imploderad valross med migrän och hjärtfel. Då åker nog flingorna och mackorna fram på bordet
i alla fall…