Fick just en liten förhandstitt i informations- och konsultföretaget Delfis årliga storhushållsguide, som innehåller massor av information som restaurangbranschen.
En sak fastnade jag för: Den genomsnittliga råvarukostnaden för en måltid i en svensk restaurang ligger på 24 kronor. Då pratar vi om det som Delfi kallar “privata” restauranger, alltså inte kommunernas storkök och sådant.
24 spänn. Mycket eller lite? You be the judge, men kom ihåg att det här är en bransch som sträcker sig ända från turkens pizzeria på hörnet och upp till Mannerström, Pontus i växthuset och de andra stora grabbarna.
Chansen finns, faktiskt. Analog ost är ost som gjorts helt utan mjölk och grädde. Ingredienserna blir då istället vegetabiliska oljor, stärkelse och lite annat. Ostvärldens motsvarighet till margarin, typ.
I Norge är denna fuskost lite av en storsäljare. I butiker säljer de stora mejerierna “pizzatop” som är just analog ost, och många pizzerior har använt den riktiga osten med det analoga alternativet. Uttrycket är för övrigt norskt, jag har aldrig hört det i Sverige. Och jag vet inte varför det kallas så.
För ett litet tag sedan grävde Foodwire-kollegan Jonathan lite i saken. Han kom fram till att analog ost är vanligt i Norge, men att det inte säljs i Sverige.
Trots detta vågar jag häva att risken ändå finns att du käkat fuskost, i alla fall om du någon gång köpt pizza på en hederlig pizzeria av svensk modell. (Eller en svindyr norsk pizza, förstås.)
Många av pizzeriorna köper inte sina råvaror genom de vanliga kanalerna. Särskilt i södra Sverige åks det ofta till Tyskland på regelbundna inköpsresor, även nu sedan det blivit omöjligt att sälja den snorbilliga tyska läsken i Sverige. Det finns också “gråa” importörer som sköter det här vid sidan av de traditionella kanalerna.
I Tyskland kan man köpa fuskost. Och mycket annat. Men varför gnälla över det? Skinkan på pizzan är ju ingen riktig skinka heller. Men det får vi ta i ett annat inlägg.
Till helgen börjar jättemässan SIAL i Paris. Det är årets begivenhet för alla i livsmedelsbranschen, men jag ska inte dit. Har beslutat att skicka mina tappra soldater Lars och Jonathan att bevaka spektaklet för Foodwires räkning. Jag ser dock med spänning fram mot deras rapporter, och jag kommer givetvis att dela med mig av en del här på bloggen också.
Mässan är gigantisk. Sist jag var där gick jag runt i tre dagar och tvingades ändå åka hem utan att ens ha varit inne i två av de sju mässhallarna.
Det hade varit kul att åka, förstås. Men det är för myckt på tapeten här hemma just nu. Jag skyller på att jag måste spara mig till den stora godismässan i Köln i januari. 🙂
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
