Hustrun påpekar att det är lite svårt att hitta information om mig, familjen och den här bloggen här på sidan. “Närå”, säger jag. “Det ligger ju jättetydliga länkar i högerspalten.”
Men det gör det inte alls. Grr… På något sätt har bloggens sidomeny tappat sugen. Jag har inte rört koden på veckor, men ändå har menyn sjunkit ned till den absoluta botten av startsidan. Och jag har inte en janne att hinna med att fixa det, vare sig idag eller imorrn. Så vill ni veta nåt mer får ni scrolla ned – tyvärr! Fixar så snart jag hinner.
Jag tror mig faktiskt ha örnkoll på nya livsmedelsprodukter som lanseras i Sverige, ofta känner jag till dem redan innan de står i hyllan.
Därför var det med viss förvåning jag kunde lägga vantarna på en ny bekantskap under gårdagens rutinbesök på Ica. Det var en tjurrusning mellan posten, baskethallen och posten igen, men plötsligt gav radarn utslag: Icas egen kaksmet, färdig i formen. Tre varianter: citron-, choklad- och tigerkaka. Kanske har de funnits ett tag, men jag har inte sett denna produkt förut. Och det är ju just sånt här jag kollar efter. Smart idé och pluspoäng till Ica.
Det blir troligen provsmakning i eftermiddag. Köpte bara en (chokladkakan) eftersom hållbarheten är begränsad. Återkommer.
Jag har länge närt en personlig motvilja mot Föreningssparbanken, eller Swedbank som den numera heter. Förhållandet är såpass ansträngt att jag planerar en personlig vendetta som går ut på att jag ska gå in på deras kontor och på ett bräde avsluta alla konton som jag, min familj och mina två företag har i banken. Rösta med fötterna, typ. Men det är lite krångligt och tarvar en hyfsad tajming, så det får vi ta en annan dag.
Idag tänkte jag istället – faktiskt – ge banken ifråga ett berömmande ord. Eller åtminstone chefen för dess institut för privatekonomi, Ylva Yngvesson. Hon har nämligen haft kurage nog att gå ut och uttala sig om att matpriserna nog borde stiga lite grand framöver. “Det vore inte konstigt om de gjorde det, de har legat stilla så länge.”
Lyss, mina vänner, LYSS!
Matpriserna i Sverige har knappt stigit alls sedan 1995, det är elva år sedan dess. Elva år som efter vad jag kan minnas haft inflation – vartenda ett av dem. Ändå förväntar sig folk att priserna ska sjunka, att kvalitén ska vara finfin och att produktionen ska ske på ett ansvarsfullt sätt mot människor, djur och miljö.
Hur ska den ekvationen gå ihop?
Någon?
Vad tyst det blev.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Idag tänkte jag istället – faktiskt – ge banken ifråga ett berömmande ord. Eller åtminstone chefen för dess institut för privatekonomi, Ylva Yngvesson. Hon har nämligen haft kurage nog att gå ut och uttala sig om att matpriserna nog borde stiga lite grand framöver. “Det vore inte konstigt om de gjorde det, de har legat stilla så länge.”