Det här måste du bara läsa. Åtminstone om du, som jag, är intresserad och road av ekonomi, journalistik och livsmedel. Killen som skrivit betraktelsen jobbar med ungefär samma sak som vi gör på Foodwire, fast han arbetar på ett förlag med mer internationell inriktning. Hur som helst, när du läst det där, så vet du vad jag livnär mig på: Hundsim – i ett hav av företagsfloskler.
All posts by Stellan
Saras kök – en liten bit i alla fall
Visst måste man kolla in SVT:s nya matprogram Saras Kök. Det har jag tänkt hela veckan. Men det går såklart vid den där tiden då det alltid är hundrafemtielva prylar som ska fixas. Tänder ska borstas, pyjamasar ska letas upp, gympapåsar och skolväskor ska packas, tre barn ska nattas på ett värdigt sätt.
Och när det är klart är klockan… 20.19.
Nästan hela programmet har gått när jag sätter mig framför burken. Men det är lugnt, tänker jag, kollar resten på nätet imorrn.
Pilutta mej.
Titta-TV-på-nätet har på senare tid blivit en allt krågligare sysselsättning, uppenbarligen måste jag uppdatera en eller flera olika programvaror för att kunna klara detta.
Så jag får utgå från det jag såg och konstatera att de tio minuterna kändes fräscha och moderna. Det lagades frestande mat som ändå kändes skapligt nyttig, och det är ju på något sätt ett kulinariskt nirvana i dagens läge. Jag såg också sista halvan av en intressant intervju med Charlotte Erlandsson-Albertsson, som alltid tycks ha spännande saker att berätta.
Och så Ann Söderlund. Vad ska man tycka om henne? Hon är bra, kul och ställer alltid relevanta frågor som är hämtade från en verklig vardag. Men samtidigt är hon liite för cool på nåt sätt. Lite avmätt, inte riktigt närvarande fast hon ändå är det. Samtidigt behövs hon som motvikt till superhurtiga Sara. Vad jag menar är nog egentligen att de faktiskt funkade jättebra ihop – åtminstone de sista tio minuterna.
Nej, nu har jag inte tid att skriva mer. Måste hitta en ny version av Real Player eller Windows Media eller vad det nu är jag behöver.
Fler underligheter
Blev häromsistens kullad och tvingades då komma ut med sex olika underligheter. Ett inlägg som raskt genererade kommentarer om att det minsann fanns fler hundar begravda här.
Jag tänkte väl att jag skulle kunna tiga ihjäl det där, men nu visar det sig att min kära IT-mamma avslöjat ännu en pinsam underlighet som jag går och bär på: Jag har krockat och vurpat med det mesta som går på hjul, från helt vanlig trampcykel och moped till bil, EPA-traktor och… grävmaskin.
Trots detta betraktar jag mig som en relativt lugn och säker trafikant. Utom när jag är trött. Då är jag (liksom de flesta andra, förstås) livsfarlig. Hittills har jag dock bara somnat bakom ratten en gång. Fast det var å andra sidan mitt på Tjörnbron. Jag vaknade med ett ryck och befann mig två filer för långt åt vänster, med broräcket hotande nära. Som tur var, var klockan halv fyra på morgonen. Så det var ingen som såg mig.