Där rasade vedtraven också.

Kära Ica Maxi,

Igår besökte jag ert varuhus i Kungälv för att göra vissa inköp. Det gick tämligen bra, jag hittade nästan allt på min långa lista. Visserligen var det ett sabla liv i lokalen på grund av någon ombyggnad, men på det hela taget fungerade det fint.

Ända tills jag var nästan klar.

Min nota för dagen hamnade på över 3.000 kr, och att döma av reaktionerna från kassörskan och andra kunder, kan det mycket väl ha varit dagens största inköp från en och samma kund. Men era butiker, eller stormarknader som ni själva kallar dem, är inte anpassade för kunder som vill handla ordentligt.

Kanske var jag dagens bästa kund, men trots det känner jag mig som en skurk när jag ockuperar en hel kassa. Mina varor svämmar över ett utrymme som egentligen är avsett för två eller tre kunder. Det funkar, men det känns inte roligt.

Och det stora problemet är egentligen inte kassan, utan era urusla bärkassar. Jag fyllde åtta plastkassar av den större modellen, och tog en del större saker löst vid sidan av.

Av de åtta kassarna var tre reducerade till plastremsor när jag kom hem. Bara genom att lyfta i handtagen slits hela kassen sönder. Man kan tro att de är gjorda av gladpack. Många svenskar köper plastpåsar för att de fungerar bra som soppåsar. De här duger inte till det heller, utan hamnar direkt på soptippen, utan att passera gå.

De usla påsarna saboterade min eftermiddag såpass kapitalt att jag överväger att aldrig mer återvända till butiken.

Åtminstone inte om jag ska handla riktigt mycket.

Och till alla er som tänker skriva en kommentar med innebörden du-kunde-väl-tagit-papperskassar-det-är-ju-bättre-för-miljön vill jag säga: Tack för tipset! Det ska jag göra nästa gång.

På Coop Forum, City Gross eller Willys.

Det blev inget strömavbrott igår, och nu går jag och undrar om Vattenfall verkligen gjort det de lovat. Jag blir nog faktiskt tvungen att kolla upp det.

Avbrott blev det ändå, för vid 14-tiden gick vår server ner. Minuter senare plingade ett SMS från kollegan Newton ned i min mobil, och eftersom jag var ute på springande fot, blev det ett evigt messande hela eftermiddagen för att till nöds lösa problemet. Hur få ut våra nyheter? Till slut blev det en äkta nödlösning, dock utan vare sig brevduvor, röksignaler eller telegrafstolpar.

Efter vad jag kan se, var servern igång igen strax efter midnatt. Tio timmar var Foodwires svenska och danska sajter borta från nätet, liksom även denna blogg.

Jag ska inte trötta er med tekniska detaljer, bara konstatera att jag vid årsskiftet bytte webbhotell. Då valde jag Binero, som vid flera tillfällen utsetts till ett av landets bästa webbhotell, med hög driftsäkerhet och bra support. Vi har haft våra sajter där i drygt två månader, och redan varit utsatta för två långa driftsavbrott.

Det upplever inte jag som driftsäkerhet. Är det jag som för otur med mig? Låter som en barock anklagelse, men en gång i tiden fick jag faktiskt höra något i den stilen från en webbhotellsinnehavare.

“Ja, vi får starta om den servern varje morgon, och då är det så gott som alltid er databas som hängt sig.”

Ja.

Så måste det vara.

Allt är mitt fel.

Eller någon annans. Det kanske till och med var DITT fel?

Nä, nu skojade jag bara. 😀