Spam har du nog hört talas om. Och så kallade Nigeriabrev, som numera bytt skepnad till Nigeria-mejl.
Idag råkade jag ut för den senaste innovationen på området, och jag fattar inte riktigt hur detta gått till:
Det är en inbjudan från en mr. Tony Eden. I Nigeria, såklart Han vill skicka mig 6,3 miljoner dollar, och så långt följer allt den klassiska nigeria-mallen. Det som är läskigt här är att inbjudan faktiskt är skickad av min egen Google Calendar.
Kalendern är visserligen delad, men enligt inställningarna ska det bara vara mina kollegor på Foodwire som ska kunna se den. Hur kan den här Nigeria-inbjudan hitta in här? Och hur ska jag hindra detta från att hända igen?
Jag fattar ingenting. Måste nog kontakta Google, faktiskt.
Nu kommer tydligen asfaltshuliganerna på bred front.
Ingen direkt nyhet, säger jag. Jag har ju som bekant haft två på besök redan. Den första ville lägga asfalt, den andra hade en pärm med marksten, och undrade om jag var intresserad “some new markstones.” Det var nästan lite gulligt, han hade liksom lärt sig lite Swenglish där.
Nja, man kanske ska fundera på vem det är som läser tidningen ifråga, det är ju köpmän och anställda i helt vanliga butiker. O-näthandel, liksom. Och de är förstås livrädda för konkurrens från nätet.
Därför är resultatet rätt självklart, och man blir snarast förvånad över att det är hela 23 procent som vill handla mer nätmat. Jag har ju inte ens röstat själv!
I så fall hade kanske siffrorna sett helt annorlunda ut…
Edit: Undersökningen är en vanlig klick-omröstning som legat ute på branschtidningen Fri Köpenskaps hemsida.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
