Konstigt, det verkar bli lite banantema här idag. Men jag känner att jag måste skriva en rad om detta, eftersom jag kanske skrämde en och annan härförleden. Då skrev jag om Panama-sjukan, som enligt vissa hotar utrota bananerna som vi känner dom. 

Nu visar det sig dock att det finns hopp, trots allt. FAO rapporterar nämligen om lyckade försök att bekämpa sjukdomen i Uganda. Där hotade sjukdomen att utrota hela produktionen av matbananer, som är en viktig produkt i ugandiernas kosthållning. 

Som en bonus visar det sig att vissa av bönderna som deltagit i projektet lyckats tredubbla sina skördar. Detta har man lyckats med genom att helt enkelt utbilda bönderna. 

Och det verkar nog så viktigt – på bilden intill ser du vad som händer om en planta drabbas av Panamasjukan.

Läste just ett smart litet tips som jag definitivt ska testa: Plocka isär bananerna när du kommer hem från affären, så mognar de inte lika snabbt. Ni kanske visste det redan, men jag har inte hört det förut. Och med tanke på hur ofta jag får slänga dåliga bananer, så är det värt ett försök. 

Återstår bara att hitta en lösning på det andra stora bananproblemet, nämligen att bananer alltid är det allra första man stoppar ned i sin vagn, vilket innebär att de alltid är lite krockskadade när man lägger upp dom på bandet.

Efter en del förhandlingar fram och tillbaka imorse, fann jag mig otippat på en utflykt i naturen med 80 procent av familjen. Nu har vi naturen utanför husknuten, så det var ingen lång utflykt, men ändå. Det här ser väl rätt juste ut?

Tyvärr tror jag inte min mobilkamera klarar att föreviga det, men någonstans rakt ovanför spetsen på min tumnagel kan man se konturen av Carlstens Fästning på Marstrand. 

Varje gång vi masar oss upp hit, säger vi samma sak: Varför går vi inte hit oftare? Det tar mindre än tio minuter, utsikten är hänförande och man är helt för sig själv. Barnen har massor av kul trän att klättra i, och stora enbuskar att leka koja i. 

Nä, det får nog bli en sväng snart igen. Om vädret tillåter.