Och alla verkar dösugna på att se Svensson, Svensson. Utom Lilla Larsson, som ska gå och lägga sig. Viktigt, eftersom hon ska på disco-kalas imorgon.
Själv vet jag inte om jag är så sugen. Men man får ju bjuda till lite. Och ett knappt kilo lösgodis, carefully selected by yours truly, kan nog underlätta en smula.
Fredagen går ju över i en grisblink. Ett dimmigt försök att varva ner, sen är det över.
Man går och lägger sig. Sen vaknar man, och då är det lördag. och då händer följande:
Du som läser den här bloggen regelbundet, vet att jag är svag för müsli. Allt började när den banbrytande produkten Start lanserades. Nån gång på 70-talet, gissar jag.
Jag blev ögonblickligen frälst, och Start var min favoritfrukost i många år.
Efterhand insåg man förstås att den smaskiga skålen hade en baksida. Start innehöll en ansenlig mängd socker, och när sedan IT-mamman kom in i mitt liv (som på den tiden var varken mamma eller IT) stötte Starten på allt hårdare motstånd. För två fattiga studenter var detta en alltför kostsam lyx, menade hon. Jag kunde inte annat än hålla med, och sakta men säkert gled de bruna paketen ur mitt liv.
Istället började jag botanisera bland andra produkter i müslihyllan, något som jag fortsatt med. Jag försöker hålla koll på allt nytt på livsmedelsmarknaden, men vissa saker är jag mer intresserad av – till exempel müsli.
Det var därför jag med stor förväntan jag investerade i Frebacos senaste nyhet, som du kan se på bilden intill. Enligt Frebaco är detta premium-müsli, vilket fick upp mina förväntningar ytterligare ett snäpp.
Tyvärr motsvarar inte innehållet mina förväntningar. det gäller särskilt den röda paketen, vars innehåll smaksatts med äpple, kanel och honung. Tyvärr är det mest bara de små äppelbitarna som får chansen att påverka smaken, av kanel och honung märks inte mycket. Därför blir det hela lite äppelsyrligt, men på det hela taget ganska mesigt.
Den blå varianten är smaksatt med tranbär, blåbär och vanilj, och är betydligt godare. Här finns mer sötma, och bären ger en god smak. Däremot är det svårt att förnimma vaniljen, den kommer inte riktigt till sin rätt.
Sammantaget är jag smått besviken. Tyvärr tror jag en del av problemet består i att Frebaco försökt skapa en tulipanaros, nämligen en lyx-müsli som är både krav-märkt och nyckelhålsmärkt. För att ta sig genom nyckelhålet har man tvingats till lite för stora smakmässiga eftergifter. Samtidigt innebär den ekologiska råvaran att man tvingats sätta ett högt pris – jag fick pynta 43,90 per kartong, och det tycker jag är rätt mastigt. Smakupplevelsen motiverar inte priset, tyvärr.