Mitt livs första besök på “den andra” norrländska snabbmatskedjan har avverkats idag. Frasses är lite grand av lillebror till Max, men begreppet är väl egentligen felaktigt eftersom de är lite av ärkefiender samtidigt.
Deras utveckling har dock vissa likheter: från gatukök i Norrland till rikstäckande kedja.
Kanske slutar likheterna där. För när Max i de flesta avseenden ser ut och beter sig som en internationell kedja, har Frasses kvar lite grand av gatuköksfeelingen. Åtminstone i Ödeshög, där vi lunchade idag. Ingen drive in, istället får man snällt knata in på bensinstationen och beställa.
När man sedan fyrat av sin beställning, får man det något överrumplande beskedet: “Åkajj, dä dröjjer änn kwart önnjäffer!”
Änn kwart? No shit?
No shit. Hon är helt seriös, och har redan slängt ned en driva pommes i fritösen.
Men min baconburgare (se bilden) är faktiskt skitgod. Knaprig bacon, saftig burgare, smarrig majonnässås, mjukt men ändå frasigt bröd och massor av fräsch sallad.
Enda minuset, förutom kwarten, är att det blir kladdigt som katten. Man får sitta med hamburgarlådan under hakan och hoppas att sallad och dressing dräller ned i den. Pommesen var godkända, men förstås inte i klass med Burger Kings, som enligt mig är de bästa på marknaden.
Och när det gäller kwarten: det gick definitivt inte snabbare på Max i Jönköping igår.
Avslutningsvis: ni kanske tror att jag och min familj har en mathållning som mest påminner om ett gäng hillbillies från Alabama. Så är inte fallet. Vi äter sällan hamburgare, och dagens besök på Frasses var inte planerat. Mer en nödåtgärd, orsakad av bristande planering.
