Jag ska återkomma med mer imorgon, men tänkte ändå sammanfatta lite grand av dagens besök hos Ridderheims.
Pomamore: lättorkade tomater, som plockas för hand när de fått mogna ordentligt, varefter de fryses ned och lägges frysta i marinaden. Fantastiskt.
Christer Elfving: Belgiens mest kände kock är från Västerås. Idag stod han på Ridderheims lager och och gjorde bland annat lursushi, med fyllning av mozzarella, ruccola och – just det: pomamore-tomater.
Trendspaning: Ridderheims, Kairos Future och reklambyrån Jerlov jobbar för fullt med Ridderheimsrapporten 2008. Nu koncentrerar man sig på framtidens shopping och klurar på vilka trender som kommer att slå igenom, och på listan finns bland annat mindre butiker, individualiserade produkter, mobil revolution, automatisering i butik, marknadsföring vid köptillfället, förpackningsutveckling och nya extrema butikskoncept.
Närproducerat: Ridderheims filar för fullt på ett nytt koncept där man vill ha med närproducerade charkvaror från hela landet.
Som sagt: Det händer lite av varje på Ridderheims, och företagets har en riktig success story i bakfickan. Extra kul för mig är att allt började med en delikatessbutik på torget i byn där jag bor.
Här sitter jag bland vitlökar, oliver, skinkor och ölkorvar. Närmare 300 personer är här på Ridderheims idag, de flesta är kunder som provsmakar nya produkter, träffar säljare och hittar nya fina tips.
Min mage står i fyra hörn (minst). Jag har träffat svensken som är Belgiens mest kände kock, språkat med Ridderheim himself och smakat massor av mumsigheter. Delikatesser var ordet, sa Bull.
Om åtta minuter håller Christer Ridderheim hov igen, då ska han berätta om arbetet med att sätta ihop nästa utgåva av Ridderheimsrapporten, en kulinarisk trendrapport som företaget publicerade för första gången i fjol.
På vägen till det svinkalla tältet (stormen har börjat så smått) kanske jag nappar åt mig en liten skinkbit. Fast nä, jag orkar nog inte.
Läste i lokala tidningen nu på morgonen om tisdagens Vi i femman-batalj. I artikeln framkommer att en av experterna i det vinnande laget var mäkta förgrymmad över den sportfråga som han blev inkallad för att hjälpa till med.
“Hur många spelare får ett bandylag ha på planen?”
Båda lagen svarade sex spelare, vilket var jättefel. Rätt svar är förstås elva. Jag såg att killen i laget från ön var upprörd, men fattade inte riktigt varför.
Inte förrän jag läste artikeln i tidningen idag: han trodde att frågan avsåg innebandy – den enda bandyn som existerar för en kille i elvaårsåldern! Och det gjorde förstås tvillingarna i vårt lag också. Visserligen inleddes frågan med en harang om “bandytraditionen i vår region, där orter som Kungälv, Vänersborg och Trollhättan utmärker sig” – men ändå.
För att undvika dylika fadäser i framtiden finns bara en lösning: avskaffa utebandyn. Om tio år finns det ändå ingen is att spela på…
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.