…är en slags omvänd språklig övergeneralisering som Lilla Larsson ägnar sig åt, och som emellanåt ger upphov till rätt roliga roliga uttalanden.
Min favorit för närvarande yttrades när hon häromdagen råkade peta till IT-mammans laptop med foten, varpå locket fälldes ned helt.
“Oj! Ja stang denn me foten.”
Alla barn gör nog det: böjer verb efter mallar de inte passar in i. Svaga böjs som starka som låter liknande och vice versa. Julflickan har länge länge kört med “lagg” istället för lade och låg. Egentligen vet hon nog vid det här laget att det “inte heter” så men hon är fast i vanan och dessutom, tror jag ofta, roar det henne att använda den här egenskapade verbformen.
Stang är ju fullkomligt logiskt: så skulle det heta om stänga varit ett starkt verb. Barns språkliga slutsatser experiment är jätteintressanta. Att man kan le rart åt resultaten är bara en extra bonus lixom.