Efter sjuttifem sorger och åttitvå bedrövelser har jag smakat. Marabou Non Stop, alltså. Chokladkakan. Fick åka in på Statoil och köpa till slut, under en av alla taxikörningar idag. Magic fick syn på den och viftade glatt med den när vi kom hem, så den försvann i ett nafs, alltmedan bönderna och deras presumtiva fruar sjöng och badade i tunnor på TV:n.

Chokladkakan föll mig inte direkt i smaken. Det blir för sött, även om det är gott när det krasar lite. Avstår nog hellre. Det här lär inte bli någon storsäljare. Inte som chokladkakan med Daim, som petat ned Schweizernöt från andraplatsen på chokladkaketopplistan.

Slutligen tänkte jag avslöja hur den ursprungliga Non Stopen, det vill säga M&M’s, kom till en gång i tiden. Det var chokladlegendaren Forrest Mars, mannen som byggde upp sin fars lilla chokladindustri till en global gigant (som bland annat gör Snickers, Twix, Mars och Bounty) som var besatt av tanken på att komma på ett sätt att göra choklad som inte smälter i handen. Under en tågresa genom USA fick han den geniala idén att kapsla in chokladen i ett tunt skal av sockerkristyr, som dessutom enkelt kunde tillsättas glada färger.