Jag beslutar mig för att trots allt fixa något att äta, och rotar fram några frysta vårrullar. Sätter på plattan, lägger rullarna i stekpannan.
Då ringer det.
Telefonen ligger i källaren.
Rusar.
Svarar.
Det är ett viktigt samtal, som jag ändå inte riktigt väntat mig. Pratar i godan ro, antecknar, pratar lite till. Tack för att du ringde, ja då ses vi, tack så mycket hej då.
Lägger på.
I det ögonblicket börjar min hjärna att fungera igen, jag tar trappan i typ fyra kliv och anländer till en lunch med 75-procentiga brännskador av tredje graden.
Kan någon hjälpa denne man? Tror inte det. Men smaklig måltid i alla fall. Not.
Jag förstörde en vattenkokare på liknande sätt för inte alls längesedan. Den stod på spisen (dum placering) och på en annan platta skulle jag koka nåt. Tyvärr satte jag på fel platta, gick och bloggade litegrann, tills jordfelsbrytaren bröt all ström i huset. När jag gick ner för trappan mötte mig lukten av smält plast och ovanpå plattan stod förklaringen till den brutna strömmen… En halvt nedsmält vattenkokare. aj.
Gick brandvarnaren över de brända vårrullarna – må de vila i frid?
Äsch, kalla rullarna för Svårrullar Suzette eller nåt klatschigt, servera med tända ljus och lämplig bränd dryck och påstå att du uppfunnit en ny rätt vetja. Är bara belysningen tillräckligt dämpad och smaklökarna tillräckligt dämpade med dessa tillbehör finns det säkert nån som går på det.
Äta bör man, annars dör man. Särskilt om det kallas lunch och klockan är halv tre. Så ja, Jessika, rullarna vilar i frid. I mitt matsmältningssystem.
Tips från coachen.
1. Flytta telefonen från källaren, vem har en telefon där??
2. Gå ner på Clas Ohlson å köp en till om du absolut vill ha kvar telefonen
i källaren…;)