Vi har precis avslutat fredagens kvällsmat, och Lilla Larsson far runt i köket och pillar och grejar med än det ena, än det andra.

Plötsligt hör jag något som piper. Hon har fått tag i den nya termometern, som jag äntligen fått tummen ur och köpt efter flera månader i temperaturlöst tillstånd. Jag vet inte riktigt vad knapparna är till för, har inte kollat manualen, så jag säger till henne att sluta trycka.

“De e pässonaltällefånen”, säger hon glatt.

Det ordet har åtminstone inte jag lärt henne. Jag har aldrig använt en personaltelefon i hela mitt liv…