Äntligen dags för årets match. Byns lag mot allsvenska Malmö FF i Svenska Cupen. Solen skiner – det här får man inte missa.

Har vi någon chans? De första skälvande minuterna inbillar man sig kanske det, och drömmer om att tonårspojken Söder, klubbens storlöfte som spelar i landslaget i sin årgång och gjorde flera mål i en landskamp mot Lettland nyss, ska få sitt genombrott och snurra upp de allsvenska backarna.

Man har ju vuxit upp i Åshöjden. Ingenting är omöjligt. Bollen är rund. Men…

Plötsligt händer det.

Malmö gör 1-0 efter 2,5 minuter.

Sakta inser man att spänningen kommer att vara av ett annat slag: Kommer siffrorna att räcka till i lådan? Ja, den där lådan som killarna har borta vid resultattavlan.

Jorå, siffrorna räcker. Men inte spikarna, och när di blåe gör 10-0 ställs killarna inför ett oväntat problem: Var ska vi hänga nollan? Äh, vi får hålla den själva.

Målet föregås för övrigt av följande underbara replik, fälld av speakern i 81:a minuten:

” Så har vi dumm rosa lottera. Där har vi vinst på nommer 159, ett fem nie. 198, ett nie åtta… Uj, där ble de ett mål te.”

Jag älskar den här byn – behöver jag förklara varför?