Tänkte bjuda på ett litet smakprov ur vårt nyhetsbrev Salt, som jag precis sitter och redigerar. Det är en artikel om romaren Apicius, världens första kändiskock, som kollegan Jonathan skrivit. Den är lång, så jag klipper här. Vill du läsa hela, får du klicka på länken:

I förrförra numret av Salt nämnde vi på den här sidan den romerske festprissen och gourmanden Marcus Gavius Apicius, ni minns han som hellre söp ihjäl sina slaktgrisar än satte kniven uti dem. En sån lirare måste man ju kolla in lite närmare, tänkte vi. Så här kommer han.

Det var inte bara hans grisar som blev föremål för Apicii kulinariska experiment. Ty medan grisarna glatt lullade in i evigheten under tilltagande berusning av honungsvin, tvångsmatade Apicius sina stackars gäss med honung och torkade fikon, för att deras levrar skulle svälla upp. Följaktligen är det Apicius som vi har att tacka eller fördöma för att ha uppfunnit gåslevern så som vi nu känner den. Pilutta er, alla fransmän – foie gras är därmed en italiensk och inte fransk innovation.
Den romerske kejsar Augustus kan ha fått för sig att börja räkna folk i det ockuperade Judaland och skattskriva Josef och Maria och allt vad de hette under influens av kamelhälar, fylld sugglivmoder och rostad struts från Marcus Gavius Apicius och hans kockar, ty Apicius var kulinarisk expert åt kejsarna Augustus och Tiberius, och var känd för att rota fram alla möjliga och omöjliga ingredienser till sina recept. Mest besynnerliga bland dessa – i svår konkurrens, således – är väl flamingotunga och rentav näktergalstunga.

Räkor från Libyen
Det berättas också att han blev så tagen av ryktena om de stora och söta räkorna utanför Libyens kust, att han tog sig en båt och seglade tvärs över Medelhavet för att få uppleva dem. Men väl framme blev han så besviken på det som de lokala fiskarna hade att erbjuda när de kom ut till hans båt, att han vände om och seglade hem igen – utan att ens gå iland.
Men framförallt var han den första kokboksförfattaren i världen. Åtminstone skrev han en av de allra första vars kokböcker bevarats åt eftervärlden. En handlar enbart om såser och heter De condituris, och den andra man känner till heter De re coquinaria. Den räknas som världens första kokbok, fast är bara delvis sådan som Apicius skrev den, för innehållet har stuvats om och kokats om flera gånger – samt troligen försetts med bidrag från andra kockar – sedan Apicius lämnade detta jordiska. Den ges fortfarande ut, och kom exempelvis i tysk översättning så sent som 1991. De re coquinaria ger en unik insikt i hur man åt på den italienska halvön innan pasta, pizza och tomater började användas.
Med den meritlistan – kejserlig matexpert samt alla kokboksförfattares fader – kan man alltså säga att Marcus Gavius Apicius var världens förste kändiskock, en samtidens Keith Floyd. ”Apiciansk” kokkonst blev följaktligen ett begrepp, som kom att stå för översvallande gourmetmat, i många hundra år efter hans död.

Svältskräck
Paradoxalt nog så levde denne matglade vällusting i paranoid skräck för att svälta ihjäl, särskilt när han började komma på obestånd och ”bara” blev mångmiljonär. Så till den milda grad att han, enligt ett rykte som spreds av hans fiende Seneca – som avskydde hans förment menliga inverkan på sedligheten – förgiftade sig själv till döds för att undvika svältdöden.
Tro’t den som vill.