Jag står vid spisen och lägger sista handen vid kvällens huvudrätt. Sydstatsfilé, en anrättning innehållande bland annat fläskfilé, sötpotatis, rödlök, hickorymarinad och en halvliter grädde.
Det blåser som attan ute. Jag hör hur det slamrar i den lilla plåthuven på fläktens skorsten däruppe på taket. Familjen från skogen är på ingående, och jag har fått ett ryck. Till och med testat ett nytt brödrecept (yep, jag har bakat!). Majsbröd. Det blev inte särskilt gott, men skit samma.
Jag lägger sista handen vid mästerverket i grytan, lyfter på locket till riskastrullen för att se om det börjat koka. Nähäpp, men det är lugnt, vi har gott om tid.
Då
hän
der
det.
IGEN!
Another bloody power cut. Strömmen går för andra gången i år. Och tionde gången under de senaste tolv månaderna. Egentligen borde jag bli rasande, men jag blir mest resignerad. Mitt hat mot Vattenfall har övergått i hånfullt förakt. Minst tre gånger förra året bröt de strömmen för planerat undehåll som skulle förbättra elleveranserna. No shit? Det är ju värre än någonsin. Klåpare.
Så, nu lämnar vi det. Det var skönt att få det ur sig, tack för att ni lyssnade. Det känns bättre nu. Mina händer har slutat darra.
Kvällen med familjen från skogen blev ändå jättetrevlig. Som alltid. Vi beställde grillspett med jordnötssås från thairestaurangen och pizzor till barnen. Sedan spelade barnen Monopol under levande ljusen vid köksbordet. Skogspappan hade ett ärende och åkte förbi sin mamma med en termos, så vi fick lite kaffe. Vi pratade och umgicks som inget hade hänt. Lilla Larsson krånglade som inget hade hänt, och däckade vid åttatiden.
Vid tvåtiden inatt kom strömmen tillbaka. Lampor tändes överallt, och TV:n satte igång. Jag borde ha lärt mig det vid det här laget, men glömmer att dra ur sladden till dumburken varje gång. Som tur var hade jag i alla fall skruvat ur glödlampan i Lilla Larssons rum.
Och som tur var 2: vi har ett stort förråd av världens bästa uppfinning – ficklampan som inte behöver batteri.
Se där – där fick jag klämt in lite reklam också.
Och idag blir det sydstatsfilé til middag. Med okokt ris. Vi har tio portioner, minst, och ingen får gå från bordet förrän allt är uppätet. Eller jo, förresten. Jag tar det som blir över och stoppar i en jiffypåse. Sen skickar vi den till Vattenfall…