Tag Archives: Stellan testar

Dubbeltest

Skrev häromdagen om Coops lansering av frukt för smoothies. Och häromkvällen beslutade jag mig för att provköra frukten. Det passade extra bra, för då kunde jag samtidigt testa en ny köksmaskin från Braun som går under det poetiska namnet Multiquick Artiste, vilken jag blivit ombedd att prova. 

Om vi ska börja med frukten, så testade jag först den gula varianten – det finns en gul och en röd. Den gula består av ananas/mango/papaya/jordgubb och var riktigt god, frisk och fräsch. Enkel att göra, även om jag blev lite paff när jag såg att man skulle blanda i juice. Det var tur att jag hade juice hemma. 

1,5 dl juice (jag tog apelsin, går säkert med lämplig annan variant också) blandas med en påse – och här blev det först lite strul i min lilla hjärna. Jag fattade det nämligen som att det var HELA påsen, eftersom det inte riktigt framgick att det fanns fler påsar inuti denna. Men alltså: juice och frukt, köra med blendern – klart! Och gott. 

Blendern, då? Ja, den är ju en del av hela Multiquick Artiste-paketet, som är rätt finurligt uttänkt med en motordel som används för att driva det hela, oavsett om man vispar, mixar, hackar, river eller vad man gör. 

Själv testade jag att skiva purjolök (se bilden) till busenkla laxen, som blivit en del av den stående repertoaren här. Gick utmärkt, även om det som vanligt är svårt att komma ifrån det där sista manuella hacket. Braun utlovar också att denna manick ska klara av att göra julienne av grönsakerna, men det har jag inte testat än. 

IT-mamman är lite skeptisk till den nya köksgästen. Hon minns hur det gick med vår förra manick. Den fick vi i förlovningspresent. Det här, barn, inträffade förra årtusendet, för sisådär en tjugo år sen. IT-mamman skriver om händelsen här, och min egen version hittar du här. Efter det intermezzot inträffade ytterligare ett, där hela bunken sprack och matberedaren hamnade därefter långt inne i ett skåp för att inte tas fram förrän den fick åka sopbil. 

Den nya köksgästen, som jag tror att jag härmed ska ge namnet Eva Braun, är ett ljusår av teknisk utveckling i jämförelse. Fiffig på alla möjliga sätt. Men… 

Hur ofta kommer jag att använda den? 

Jag vet inte, det är väl det vi ska ta reda på den närmsta tiden, misstänker jag. Så du kan nog räkna med att stöta på Eva Braun igen här på bloggen.

Smått besviken

Du som läser den här bloggen regelbundet, vet att jag är svag för müsli. Allt började när den banbrytande produkten Start lanserades. Nån gång på 70-talet, gissar jag. 

Jag blev ögonblickligen frälst, och Start var min favoritfrukost i många år. 

Efterhand insåg man förstås att den smaskiga skålen hade en baksida. Start innehöll en ansenlig mängd socker, och när sedan IT-mamman kom in i mitt liv (som på den tiden var varken mamma eller IT) stötte Starten på allt hårdare motstånd. För två fattiga studenter var detta en alltför kostsam lyx, menade hon. Jag kunde inte annat än hålla med, och sakta men säkert gled de bruna paketen ur mitt liv. 

Istället började jag botanisera bland andra produkter i müslihyllan, något som jag fortsatt med. Jag försöker hålla koll på allt nytt på livsmedelsmarknaden, men vissa saker är jag mer intresserad av – till exempel müsli. 

Det var därför jag med stor förväntan jag investerade i Frebacos senaste nyhet, som du kan se på bilden intill. Enligt Frebaco är detta premium-müsli, vilket fick upp mina förväntningar ytterligare ett snäpp. 

Tyvärr motsvarar inte innehållet mina förväntningar. det gäller särskilt den röda paketen, vars innehåll smaksatts med äpple, kanel och honung. Tyvärr är det mest bara de små äppelbitarna som får chansen att påverka smaken, av kanel och honung märks inte mycket. Därför blir det hela lite äppelsyrligt, men på det hela taget ganska mesigt. 

Den blå varianten är smaksatt med tranbär, blåbär och vanilj, och är betydligt godare. Här finns mer sötma, och bären ger en god smak. Däremot är det svårt att förnimma vaniljen, den kommer inte riktigt till sin rätt. 

Sammantaget är jag smått besviken. Tyvärr tror jag en del av problemet består i att Frebaco försökt skapa en tulipanaros, nämligen en lyx-müsli som är både krav-märkt och nyckelhålsmärkt. För att ta sig genom nyckelhålet har man tvingats till lite för stora smakmässiga eftergifter. Samtidigt innebär den ekologiska råvaran att man tvingats sätta ett högt pris – jag fick pynta 43,90 per kartong, och det tycker jag är rätt mastigt. Smakupplevelsen motiverar inte priset, tyvärr.

Fotboll och fröiga frallor

Jag ska börja med att säga det på en gång: Tack, det känns bra. 

Till er som inte fattar, kommer här en första ledtråd: makrill. 

Fattar fortfarande inte? Ok, en ledtråd till: änglar.

Nu då? Du börjar närma dig, tror jag. För det handlar såklart om fotboll. Historia, till och med. Som skrevs igår, när världshistoriens sista göteborgsderby spelades på Nya Ullevi. Och Gais krossade (nä, jag vet, men 1-0 är också en seger) Blåvitt. Makrillarna slog Änglarna.

Tack, det känns bra, som sagt. Tyvärr kunde jag inte vara där. Och med tanke på det röötna vädret är det ganska imponerande att nästan 30.000 personer masade sig dit.

Nåväl, nog om detta. Jag ska inte gnida salt (oops) i såren på eventuella blåvita besökare. Jag har varit Gaisare i över 30 år – jag vet allt om hur det känns när det egna laget förlorar.

Istället byter jag bryskt ämne och övergår till dagens frukost, som utgjordes av en halvliter kaffe och det här:

Polarbröds nya bröd Frisk & Fröig. Jag har sågat det mesta Polarbröd kommit med på senare tid, eftersom det oftast inte smakat något vidare. Men det här är riktigt gott. Brödet har en rustik smak med en härlig sälta, som kompas förtjänstfullt av svagt beska och syrliga toner från alla frön. 

Brödet är nämligen, precis som namnet antyder, fullt av frön. Det är som om någon tappat en påse fågelmat i degtråget. Och det är underbart, dels på grund av alla de goda smakerna, men också på grund av det härliga tuggmotståndet. Det knäpper och knasar överallt i munnen, och det gillar jag skarpt. 

Givetvis finns det dock även här några minustecken. Priset skulle kunna vara ett, men det är bara en gissning. För jag kommer inte ihåg vad det kostade, och jag tog inte vara på kvittot. 

Den största nackdelen är dock förpackningens storlek. Påsarna är på tok för små, och räcker inte ens till en frukost i min familj.